Sameblod
Ur ”Sameblod”. Foto: Nordisk film
Debattinlägg

”Sameblod öppnar Pandoras ask”

Opinion ·

”All min kärlek till Sameblod som påminner Sverige om att vi fortfarande är här, även om så mycket tagits ifrån oss. Därför är det hög tid att Sveriges politiker gör om och gör rätt: Revidera läroplanen för grundskolan så att Sveriges koloniala historia blir allmänt känd! Det är dags nu”, skriver Oscar Sedholm.

Om debattören

Oscar Sedholm
Sociolog och ledamot i Sametinget (JoF)

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Nu är den äntligen här, den internationellt bejublade långfilmen Sameblod, där Amanda Kernell skickligt berättar ett levnadsöde från svenska Saepmie, från 1930-talet till nutid.

Jag fick nöjet att se den på galavisningen här i Umeå där både Amanda Kernell och huvudrollsinnehavare Maj-Doris Rimpi gästade. Det var stort.

Vissa debattörer säger att Saepmie i dag genomgår en renässans, där allt fler samer dyker upp i rampljuset. Huruvida det är sant, eller om svensk media bara till slut upptäckt det samiska, det lämnar jag till andra att tolka.

Jag skrev självhär på SVT Opinion för två år sedan om alla de förhoppningar jag kände som same när Jon-Henrik Fjällgren tävlade i Melodifestivalen för första gången.

Där Jon-Henrik slagit igenom med livsglädje och passion har Amanda Kernells Sameblod en leverans av benhård realism, kantat med kärlek och sorg.

Hon har själv beskrivit det som att peta i fortfarande blödande sår – vilket hon också har helt rätt i. För vi ska minnas att samtidigt som Jon-Henrik slog igenom i Talang 2014 stod Robert Gustafsson på bästa sändningstid på TV4 och gjorde en grovt rasistisk sketch om samer som blev anmäld över 50 gånger till Granskningsnämnden – och sedan friades.

Dessutom tänkte SF Bio inte ens visa Sameblod i Malmö eller Uppsala, och tänkte hålla den nere till ett litet antal små biografer i Stockholm och Göteborg – före vem kan väl vara intresserad av en ”liten samisk film”? Sveriges rasistiska strukturer blottläggs inte bara i filmen utan även i verkligheten.

LÄS MER:Efter kritiken – SF visar Sameblod

Det Sameblod lyckas med är att lämna publiken med en brinnande fråga: Varför kunde jag inget om det här före jag såg filmen och varför är inte det här allmän kunskap i Sverige?

På detta vis öppnar Sameblod Sveriges egen Pandoras ask, där en mörk berättelse om stöld av land, splittrande av familjer, assimilering och omskolning kryper fram.

Kunskapshålet, som än i dag trycker ner hela det samiska folket i Sverige, blottas och utmanas. Status quo, som svenska politiker har upprätthållit i årtionden, är brutet.

Det går inte att hävda att Sameblod är en av de största ”svenska” filmer som producerats i modern tid utan att också medge att de samiska frågorna inte är särintressen, utan en del av Sveriges allmänna  historia och nutid. Sverige har varit och förblir än i dag en kolonialstat.

Detta blottlägger också faktumet att filmen producerats i ett land som inte värderar samisk kultur särskilt högt. Jämför vi mellan Norge och Sverige så ger de 135 miljoner årligen i stöd till samisk kultur, medan Sverige ger ynka 15 miljoner.

Totalt sett så förfogar svenska Sametinget, alltså för hela det samiska politiska arbetet, över ungefär en trettondel av vad norska Sametinget råder över.

Det som ska vara ett samiskt parlament är utfattigt och ligger långt under den standard som satts i internationell urfolksrätt. Samtidigt tiger svenska politiker – eller än värre, klappar sig på axeln, trots återkommande kritik från FN.

Sameblod öppnar dörrar i ett Sverige som än i dag inte gjort upp med sitt koloniala arv, som berövat oss samer marken men också slagit split samer emellan genom att dela upp samer i ”riktiga” renskötande samer som skulle gå Lappskola, och de övriga 90 procenten av den samiska befolkningen som skulle assimileras, och där många än i dag nekas status som same.

Därför är det hög tid att Sveriges politiker gör om och gör rätt: Revidera läroplanen för grundskolan så att Sveriges koloniala historia blir allmänt känd! Det är dags nu.

All min kärlek till Sameblod som påminner Sverige om att vi fortfarande är här, även om så mycket tagits ifrån oss.

Manne leäh saemie.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.