Överallt i samhället, på tv, i tidningar, i filmer, i reklamen, på bilder, i musikvideos, överallt så får bara en sorts kvinna synas. Hon är aldrig över trettio och hon har en kropp som en femtonåring. Även om hon fött barn.
Personliga tränaren Olga Rönnberg skriver i sin debattartikel på SVT Opinion om gravida som tillåts gå upp i vikt. Jag undrar, tillåts av vem? Vi lever i ett samhälle som demoniserar och hatar övervikt och överviktiga.
Vi lever i ett samhälle där gravida kvinnor känner så stark ångest för att gå upp i vikt att många svälter sig själva på bekostnad av sitt och barnets välmående. Vi tillåts aldrig att bli tjocka, inte heller när vi är gravida.
Det ojjas och oh'as och det kläms och det känns, ”är du säker på att det bara är en där inne” och MVC väger våra kroppar med en patologisk noggranhet. Allt för att hålla reda på minsta gram och avviker vi från kurvan så skammas vi.
”Nu får du inte gå upp mer i vikt, det kan vara farligt” varnar barnmorskorna och vi förbannar oss själva för att vi är så usla och lata och inte kan hålla koll på vår vikt.
Och det fortsätter efter att barnet är fött, vi hinner inte ens sätta oss ner i soffan efter hemkomst för nu ska det ut och gå barnvagnspromenader till förbannelse och vi ska komma i form och få tillbaka ”vår gamla kropp” som om kroppen innan barnen var den rätta och enda.
Kvinnor är aldrig fredade från den här hetsen. Inte innan graviditeten, inte under och inte efter. Så vem är det som tillåter oss att gå upp i vikt? Svar: inte en enda jävel. Det vet vi med all tydlighet.
Jag gick upp 30 kilo med båda mina barn och jag är Olgas värsta mardröm. En fet tvåbarnsmamma som inte ens har intresse eller skam nog att vilja göra nåt åt det.
Att vara gravid var något av det värsta jag gått igenom. Konstant illamående, värk i fogar, svårt att andas och röra mig och framförallt svårt att äta rätt.
Jag åt det som gick ner helt enkelt och när man är gravid så kan ju det vara allt från murbruk till glass och godis. Jag åt det senare men jag hade fullt upp med att må bra, jag hade inte möjlighet att fundera på hur jag såg ut eller vad jag vägde.
Men det här är allvarligt. Genom att gömma sig bakom fina ord om väldvilja och genom att använda hälsa som ett argument för att kritisera gravidas vikt så hetsas fler och fler gravida till att utveckla ätstörningar.
Det blir vanligare att gravida går på dieter, drar in på maten och regelrätt bantar med bebisen i magen. Eller ”tänker på vad hon äter” som det heter nu för tiden när kvinnor göder sitt självhat och samtidigt späker sina kroppar för att passa in i det nya snäva smala idealet ”strong is the new skinny”.
Om den gravida kvinnans hälsa är viktig så är det läge att sluta utsätta henne för stress då stress och psykisk ohälsa är en större riskfaktor än några extrakilon.
Men in hoppar Olga Rönnberg som gubben i lådan och spär på den här ångesten lite till. ”Hej alla kvinnor har ni tänkt på att ni kan bli TJOCKA och OHÄLSOSAMMA när ni blir gravida och att detta är jättedåligt?”
Ja det har vi, det har vi alla tänkt på och mått dåligt över men tack för påminnelsen. ”Det finns risker med övervikt”, skriver hon vidare. Jaha. Vad ska gravida göra med den informationen? Hålla kosten? Motionera?
Om det var så enkelt så skulle ingen, INGEN, vara tjock. Att äta rätt och hålla vikten är svårt ändå i vanliga fall, som gravid kan det vara nästintill omöjligt.
Vi behöver färre pekpinnar från vården. Inte fler.