Rättsstatens principer sätts gång på gång ur spel i terrorbekämpningens namn – och medlemskap i en terroristorganisation är redan kriminaliserat. Sverige har varit förskonat från allvarliga terrorattacker sedan 1975. Säpo har uppenbarligen kontroll på läget utan skärpt lagstiftning, skriver Tonchi Percan i en replik till Per Gudmundson.
Per Gudmundsons föreslår på SVT Debatt att medlemskap i en terroristorganisation ska kriminaliseras. Men det är redan verklighet. EU har sina terrorlistor och medlemskap i någon av de organisationer som finns på listorna är därmed kriminaliserat.
Enligt terrorexperten Magnus Ranstorp ligger svårigheterna i att bevisa medlemskapet.
Terroristlagstiftning är i mina ögon ett slags undantagstillstånd. Rättsstatens principer gäller inte när terrorism skall bekämpas. Fallet med de tre så kallade somaliasvenskarna är ett avskräckande exempel på hur terroristlagstiftning kan ha förödande konsekvenser för de individer som misstänks vara terrorister.
Efter 11 september 2001 hamnade det somaliska banknätverket Al-Barakat på FN:s och EU:s terrorlista. Även den svenska delen av denna globala bankverksamhet, med tre svensksomalier i spetsen, terroriststämplades. Trions tillgångar blev frysta, de själva fick inte lämna landet.
EG-domstolen ogiltigförklarade 2008 terrorstämplingen av Al-Barakat, och 2009 avskrevs organisationen från FN:s terrorlista. EG-domstolen var kritisk mot att de tre svensksomalierna varken givits möjlighet att bemöta anklagelserna eller fått veta varför de terrorstämplats.
Terrorstämpling är alltså ett trubbigt politiskt vapen. Rättsstatens principer ska gälla så länge det går. Därför är inte en utvidgad terroristlagstiftning i sig något att sträva efter. Exemplet med de tre svensksomalierna visar hur snett det kan gå när lagstiftningen ska tillämpas – och hur användningen av terroriststämpeln kan leda ett samhälle in i ett rättosäkert undantagstillstånd.
Per Gudmundsons förslag om att kriminalisera även jihadisternas träning verkar sympatiskt. Men jag ser inte hur en sådan lagstiftning bara skulle kunna gälla för islamistiska extremister.
När jag läser Gudmundsons artikel tycks han mena att hans föreslagna lagstiftning ska gälla alla dem som åker till något land i Mellanöstern för att delta i kampen mot korrupta makthavare. Men det är knappast troligt att Beatrice Ask vare sig kan eller vill kriminalisera dem som åker till sina forna hemländer Libyen, Tunisien, Egypten eller Syrien för att kämpa för en bättre framtid.
På vilket sätt dessa män skulle utgöra ett hot mot Sverige har jag svårt att förstå.
Långt innan vi visste vad jihadister var för något infördes terroristlagstiftning här i landet. Året var 1973. Sverige hade två år tidigare drabbats av sina första terroristattacker, då två kroatiska nationalister dödade den jugoslaviske ambassadören Vladimir Rolovic. För att få mördarna fria kapade deras kamrater ett svenskt inrikesplan 1972.
1975 ockuperades så den västtyska ambassaden i Stockholm av Röda arméfraktionen, en terroristorganisation. Sedan dess har Sverige varit förskonat från allvarliga terroristattacker.
Det verkar som om Säpo har ganska bra kontroll över potentiella terrorister även med nuvarande lagstiftning.