Till skillnad mot konstnärligt eller idrottsligt begåvade har intellektuellt särskilt begåvade barn, särbegåvade, alltid missgynnats i svenska skolan.
Dessa barn har sällan getts möjlighet att nå full potential, men arbete inlett av Skolverket ska nu ge även dem möjligheten till anpassad undervisning.
I sammanhanget är det olyckligt att Skolverket går emot etablerad vetenskap och inte tar med professor Roland S Perssons texter, vilket Sveriges Radio rapporterat om. Dock har texterna föredömligt nu publicerats av Persson online.
För många kan det vara svårt att förstå hur mycket dessa barn skiljer sig från andra. Deras IQ är lika mycket högre än det normala som ett förståndshandikappat barn är lägre.
Relativt många klasskamrater kan det vara som ett om ett normalt barn går i en klass med förståndshandikappade.
Dessutom är särbegåvade barn ofta överempatiska, och uppfattar lätt stämningar, som att de kan vara ogillade. Det gör dem också till tacksamma och enkla mobboffer, då de både avviker och kan provoceras. Empatin kan tas ur dem genom mobbares försorg.
Tack och lov ska alla skolor idag jobba aktivt mot mobbning och skolan ska numera ge en individuellt anpassad nivå på all undervisning. Och särbegåvade behöver just individuell stimulans för att inte vantrivas i skolan.
Ingen ifrågasätter att musikaliska begåvningar eller idrottsbegåvningar ska få stöd och möjligheter. Deras prestationer uppmärksammas, medan att vara flera årskurser före sina klasskamrater i teoretiska ämnen kallas att vara plugghäst eller ha lätt för sig.
Det hjälper inte att flytta upp eleven en klass eller två. När man räknar två-tre årskurser matte på ett läsår kommer man snabbt att dra ifrån klasskamrater ändå.
En särbegåvad femteklassare kan vara klar med nians matte och läsa engelska på gymnasienivå. De kan på egen hand lärt sig läsa när de är fyra år.
Pratat med ett vuxet språk från första meningen i ettårsåldern. Hoppat över att rita huvudfotingar eller kladda, och gått direkt på att rita avancerade teckningar.
Eller avstått helt, då särbegåvningarna ofta är perfektionister och inte vill göra något om det inte är perfekt.
Samtidigt är de fortfarande barn, även om de kan skriva, läsa, räkna och uttrycka sig som en vuxen. De känslomässiga behoven utvecklas likt andras, kanske med enstaka års försprång.
Men deras intellektuella förmågor är lika fantastiska som Zlatan är en särskilt begåvad fotbollsspelare. Tiotusentals särbegåvade talanger har slösats bort av skolan.
Många har glidit igenom grundskola och gymnasium utan ansträngning och har aldrig utmanats intellektuellt, aldrig fått blomma och nå sin potential.
Många potentiella Einstein, Tesla, Curie, Lovelace, Turing eller Darwin har slösats bort.
Och de är många. Med definitionen att de 2 procent högst intelligenta är särbegåvade har vi enbart bland grundskolans över en miljon elever över 21 000 intellektuella särbegåvningar och på hela befolkningen nästan 200 000 personer.
Det kan jämföras med cirka 110 svenska internationella fotbollsproffs.
Potentialen hos 21 000 särbegåvade skolbarn är enorm. Låt oss vattna dem så de får blomma upp i sin fulla prakt. Det kommer löna sig för samhället.
Alla barn är inte intellektuellt begåvade, vilket är helt okontroversiellt.
Ingen ifrågasätter att man kan vara tondöv eller helt sakna bollsinne – på samma sätt är det inget konstigt att ha svårt för intellektuella färdigheter.
Det påverkar inte ett barns värdighet och alla blir värdefulla kuggar i samhället ändå, för samhället är vi alla med våra individuella egenskaper, inklusive den särbegåvade minoriteten.
Inga barn eller föräldrar behöver oroa sig. I Sverige kan nämligen alla bli politiker och makthavare.
Det är rent av en fördel i den politiska karriären att inte tänka för mycket själv.