De blodiga terrordåden i Paris har följts av en mäktig samling mot det sanslösa våldet och för yttrandefriheten. På söndagen var flera miljoner fransmän på gatorna för att visa att de inte låter sig skrämmas. Stödmanifestationer hölls runt om i världen, bland annat här i Sverige.
Men hur vackert det än är när så många människor sluter upp bakom demokratin är det omöjligt att inte provoceras av manifestationens inramning.
Genom att bjuda in representanter för brutala diktaturer till Paris har den franska regeringen nämligen förvandlat svaret på terrordåden till en makaber charad.
Hyckleri är bara förnamnet när kung Abdullah av Jordanien, som inte drar sig för att fängsla kritiker som dristar sig till att ”förolämpa” kungahuset, närvarar på en manifestation för yttrandefrihet.
Och att Egyptens utrikesminister kom till Paris dagen efter att en egyptisk man dömts till tre års fängelse för religionskritiska facebookinlägg är naturligtvis inget annat än ett gigantiskt hån mot de mördade tecknarna på Charlie Hebdo.
Ibland överträffar verkligheten satiren – frågan är bara om vi ska skratta eller gråta åt eländet.
En värdig manifestation för yttrandefrihet och en kraftfull markering mot dess fiender hade varit att istället bjuda in fängslade journalister, bloggare och dissidenter från hela världen till Paris.
Till exempel den saudiske bloggaren Raif Badawi som dömts till att pryglas offentligt med 1000 piskrapp för att ha startat en liberal blogg. Eller den bahrainske människorättsaktivisten Nabeel Rajab som suttit två år i fängelse och snart ska ställas inför rätta igen. Eller någon av alla journalister som fängslats av militärdiktaturen i Egypten det senaste året.
Samtidigt är det något som skaver i den kritik som framförts mot diktaturernas närvaro i Paris. För hur många av de som upprörts har någonsin protesterat mot västvärldens militära, ekonomiska och politiska stöd till samma förtryckande regimer?
Saudiarabien, Bahrain och Egypten är alla exempel på stater som betraktas som västvärldens allierade. Och om demokratier i väst ogenerat kan förse dem med militärt bistånd och beskydd så kanske de lika gärna kan få komma och manifestera för yttrandefriheten med oss?
När diktaturen i Egypten fängslar ateister är det befogat att utbrista ”satans barbarer”, som Mattias Svensson från det borgerliga samhällsmagasinet Neo gjorde på twitter.
Liksom det hade varit det sommaren 2013, när hundratals fredliga demonstranter sköts till döds på gatorna i Kairo efter en statskupp som mötts av ett tyst mummel från västvärldens ledare och militärjuntans finansiärer i Washington.
Men om de förtryckande regimerna är barbarer, vad ska vi då kalla de politiker i väst som är deras främsta beskyddare? Som stödjer militärkupper och blundar för tortyr, övergrepp och rena massakrer?
Ett förslag ligger nära till hands: Satans hycklare.