En av vår tids stora frihetsfrågor är att bekämpa det avskyvärda hedersförtrycket. Unkna och primitiva normer hindrar unga tjejer och kvinnor från att leva i den frihet som vår svenska demokrati faktiskt garanterar enskilda medborgare.
Och det blir alldeles uppenbart att hedersförtrycket i Sverige växt sig starkare på senare år.
Ungdomsstyrelsens välkända kartläggning från 2009, ”Gift mot sin vilja”, visade att 70 000 ungdomar i åldern 16–25 år upplevde att de inte hade friheten att välja partner.
Och även om det saknas en ordentlig uppföljning på Ungdomsstyrelsens kartläggning så finns det en rad andra tecken som visar på att hedersförtrycket kunnat växa utan problem.
Inför höstterminens start har flera medier rapporterat om försvunna barn.
P4 Göteborg rapporterade i oktober att nio elever i Göteborg inte dök upp efter sommarlovet. Man befarar att de gifts bort mot sin vilja i föräldrarnas hemländer. Och Corren i Östergötland rapporterade under samma tid att 21 elever saknades när höstterminen började i Linköpings grundskolor. Även där fruktar man att barn blivit bortförda för tvångsäktenskap.
I november förra året rapporterade SVT att flertalet kommuner runt om i landet varnade för att antalet anmälningar om hedersförtryck ökade.
Flera kommuner larmade även om behovet av ökad kompetens, enligt SVT:s sammanställning.
Men problemet blir tydligare när man tittar på statistiken över den nationella stödtelefonen för hedersrelaterat våld och förtryck. Antalet ärenden har nämligen ökat stadigt varje år sedan stödtelefonen startades 2014.
Antal ärenden i snitt per månad låg på 25 år 2015. Under 2017 var det i snitt 50 ärenden per månad. Och i år verkar stödtelefonen verkligen ha mycket att göra. Bara i september inkom 101 ärenden till stödtelefonen.
Hedersförtryck fortsätter växa obehindrat i Sverige. Det borde väcka vrede och ilska hos alla som värnar om jämställdhet och individuell frihet.
För att hjälpa dem i absolut nöd, de unga flickor och kvinnor som riskeras att föras bort från Sverige till sina föräldrars hemländer för tvångsäktenskap, behövs nu kraftfulla åtgärder.
I Storbritannien har man sedan flera år tillbaka en särskild enhet under utrikes- och inrikesdepartementet som arbetar med tvångsäktenskap.
”Forced Marriage Unit” hanterar en nationell stödtelefon, som vi också har, men hjälper även till på andra sätt för att motverka tvångsäktenskap.
Bland annat kan man försvåra för en oönskad make att flytta till Storbritannien. I de mest extrema fallen har man även räddat offer från tvångsäktenskap utomlands.
Sverige bör genast inrätta en särskild enhet mot barn- och tvångsäktenskap med uppdraget att stödja hedersoffer och motverka tvångsäktenskap.
I samarbete med Utrikesdepartementet och våra ambassader utomlands ska man även kunna rädda barn som förts bort mot sin vilja till föräldrarnas hemländer.
Unga flickor som är svenska medborgare slutar inte vara svenska medborgare bara för att deras föräldrar gifter bort dem i ett annat land.
Och därför måste de kunna räkna med stöd från våra myndigheter.
