”Bankerna kommer att överraskas när ridån går upp och de får skåda en iscensättning inspirerad av Hamlet”, menar skribenten. Foto: Privat/Lars Pehrson/SvD/TT
Debattinlägg

”Sätt Swedbank framför en uppvisning inspirerad av Hamlet”

”Låt bankmännen tro att de ska in i finkulturens rum och skåda underhållning, de kommer att överraskas när ridån går upp och de får skåda en iscensättning inspirerad av Hamlet; hur en bank vägrar greppa moral och etik, hur den ständigt begår brottslig verksamhet”, skriver Sundell.

Om debattören

Carolina Sundell
Journalist

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Vad gör en skyldig bank efter att ha blivit påkommen med penningtvätt, skattebedrägeri och skapande av brevlådeföretag åt skattesmitare?

Bankerna fruktar inte år 2019 att demonstranter ska placera sig utanför deras huvudkontor med högafflar.

Nordea känner sig säkrare än Swedbank, när de flyttat sitt kontor i protest mot ett bankskatteförslag. De räds istället allt annat för att medborgarna ska lämna deras bank, byta eller börja investera sina besparingar i kryptovalutor eller kanske snart i en e-krona. 

Efter Cum-ex-läckan förra året menade Swedbanks vd Birgitte Bonnesen att de inte hade begått några oegentligheter och trots att varningsklockorna ringde försökte banken inte identifiera det som nu visar sig i Uppdrag gransknings reportage, att de tvättat miljarder svenska kronor åt sina kunder. 

När Nordea efter skandalen inte kunde lugna ner ägarna och styrelsen uppsökte de inte en psykolog, de undvek en besvärlig psykoanalys och gav istället direktiv för att få till stånd ett PR-ansiktslyft.

Ingen förändring såg de som nödvändig, inte när befolkningen i denna tid behöver dem lika mycket som de behöver en bostad.

Nordea och Swedbank bättrade sig inte eftersom de inte är mänskliga, utan en bank som saknar moralisk kompass.

En AD och några creative directors tog sig an uppdraget, troligen fick de i uppgift att göra Nordea folkligt efter alla skandaler som drabbat bankens anseende, kanske nämnde bankfolket ordet folkkär som enda ledtråd till hur kampanjen skulle utformas.

Kreatörerna rotade i bankens arkiv, de fann att Nordeas föregångare en gång i tiden haft en drive-in bank, hyrt en landsvägsbuss och att de på 1800-talet tagit emot tusentals flaskor brännvin i deposition.

Dessa tre gamla händelser blev rikstänkande affischer, filmer för Instagram-flödena och förspel på Youtube.

Den moralbankrutta framstod som snäll och trevlig.

De som sett igenom dessa charader och antingen vill byta bank eller börjat vädja till Riksbanken att ge ut en e-krona – dessa medborgare, men även Finansinspektionen, kan inspireras av Shakespeares Hamlet för att att se hur skyldiga dessa bankmän är, sätta upp ett drama eller varför inte en crowd-funded kampanj på landets alla offentliga väggar.

En kampanj finansierad av folket, där bank X begår brottslig verksamhet. Sen lutar sig befolkningen och Finansinspektionen tillbaka och avvaktar.

Det bästa vore att placera bankmännen på parketten framför den kungliga teaterns stora scen, där Hamlet spelas under våren.

Hamlet förmodar att hans styvfar förgiftat hans fader och för att kunna veta om denne är skyldig låter han en skådespelarensemble inför styvfadern spela upp en pjäs med den skändliga handlingen.

Låt bankmännen tro att de ska in i finkulturens rum och skåda underhållning, de kommer att överraskas när ridån går upp och de får skåda en iscensättning inspirerad av Hamlet; hur en bank vägrar greppa moral och etik, hur den ständigt begår brottslig verksamhet.

I stunden de ser sig själva tvätta pengar åt skattesmitande företag, titta då på dem som Hamlet tittade på sin styvfar och se hur skyldiga de ser ut.

Detta måste göras, för att vi får aldrig glömma att de ännu inte betalat tillbaka skattekronorna de förskingrat och hur de än så länge vägrar att acceptera Magdalena Anderssons förslag på en bankskatt, som enbart är ett ynka försök till en oansenlig buffert för kommande stormiga tider.

Bankerna kommer aldrig vara förberedda för en krasch, de vet att befolkningen får stå för risken och insättningsgarantin. Låt oss göra dem medvetna, förändring är ett måste. Annars kommer girigheten att förgöra dem själva.

Att vara eller inte vara, det är frågan.

Förtydligande: Enligt Riksgälden är det inte ”befolkningen” utan bankerna själva som står för kostnaderna vid en eventuell krasch, via årliga avgifter till resolutionsreserven och insättningsgarantifonden. I slutet av 2017 uppgick resolutionsreserven till 28,8 miljarder kronor.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.