Den viktigaste frågan i valet är jobben. Alliansregeringens jobbpolitik har lett till 300 000 nya jobb i Sverige, varav 160 000 nya jobb i Stockholmsregionen. När fler har ett jobb stärks självkänslan och känslan av tillhörighet.
Tack vare fler arbetade timmar har också skatteintäkterna ökat och vi har kunnat satsa mer på vår gemensamma välfärd.
Samtidigt finns det partier som föreslår en kraftig arbetstidsförkortning, vilket dramatiskt skulle minska intäkterna till välfärden. Det har vi inte råd med.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ föreslår alla tre att vi ska arbeta mindre. Med en åldrande befolkning behöver vi fler som tillsammans arbetar mer för att säkra pensioner, välfärd och stabila allmänna finanser.
Tillsammans samlade dessa partier ett större stöd än Socialdemokraterna i EU-valet i maj, och jobbstopparpolitiken riskerar därmed att bli verklighet om oppositionen vinner valet i september.
Långsiktigt byggs välstånd genom arbete som utförs och värdet av de timmar som arbetas. Det är därför en långsiktig risk för Sverige att självmant minska produktionsförmågan gentemot andra länder. Då riskerar vi att hamna på efterkälken.
Om arbetstiden förkortas enligt Miljöpartiets förslag, till 35 timmar i veckan, blir kostnaden 155 miljarder enligt Riksdagens utredningstjänst (RUT).
Om vi istället förkortar enligt Vänsterpartiets förslag, till 30 timmar i veckan, minskar de totala skatteintäkterna med hela 310 miljarder kronor.
Om vi antar att Stockholms stads andel av de samlade kommunala skatteintäkterna skulle vara oförändrad skulle det kosta staden 3,5 respektive 7,0 miljarder kronor årligen att genomföra Miljöpartiets respektive Vänsterpartiets förslag.
För att ge en fingervisning om vad ett skattebortfall i den storleksordningen skulle innebära för en stad som Stockholm kan det sättas i relation till genomsnittskostnaden för en lärare, inklusive sociala avgifter. I dag är 13 600 lärare anställda av Stockholms stad. Omräknat i lärare skulle Miljöpartiets arbetstidsförkortning innebära omkring 5 960 färre lärare i Stockholms stad.
Om Vänsterpartiet får sin vilja fram skulle kostnaden motsvara 11 920 lärare i Stockholms skolor – det motsvarar nästa 87 procent alla lärare som staden har anställda. Ett hårt slag mot Stockholms elever.
För Stockholms läns landsting skulle de förlorade skatteintäkterna få förödande konsekvenser. Om förslagen genomförs skulle det uppstå stora hål i landstingets ekonomi.
Hålen i ekonomin motsvarar 5,6 miljarder årligen med Miljöpartiets förslag och 11,2 miljarder med Vänsterpartiets förslag.
För att exemplifiera hur allvarligt detta är: 11,2 miljarder kronor är mer än landstingets totala kostnad för alla 200 vårdcentraler, Södersjukhuset och Danderyds sjukhus ihop. En katastrof för Sveriges och vårt läns sjukvård.
Det är många händer i vården som skulle försvinna på grund av vänsterpartiernas ideologiska skygglappar, vilket ytterst skulle drabba stockholmarna.
Förutom de stora hål som skulle uppstå i stadens och landstingets ekonomi så finns det än värre konsekvenser. Ska barn ha längre arbetsdag än sina lärare?
I Sverige och Stockholm råder det brist på utbildade lärare – om personalstyrkan minskar med 25 procent kommer knappast kunskapsresultaten öka.
Vi får heller inte glömma vad som kommer att ske med pensionerna. Idag bygger pensionssystemet på att vi har många som jobbar och att vi har tillväxt i vår ekonomi. Under finanskrisen har bromsen i systemet redan slagit till vilket påverkat alla pensionärer negativt och då har vi ändå inte varit i närheten av den totala tvärnit i systemet som de rödgrönas politik skulle innebära.
Färre arbetade timmar innebär lägre pensioner och sämre möjlighet att satsa på äldreomsorg och sjukvård. Det är inte ett öde som vi vill ska drabba någon.
Slutligen vill vänsterpartierna även göra det mindre lönsamt att arbeta genom höjda skatter och bidrag, vilket ytterligare minskar drivkrafterna för jobb.
Vår politik handlar istället om att fler ska ha möjlighet att arbeta mer, inte mindre. Vi satsar hellre på att höja lärarlönerna, löner för specialistsjuksköterskorna och barnmorskorna, än att lägga resurser på arbetstidsförkortning.
Sverige är idag ett land med stabila finanser som har råd med gemensamt finansierad vård, skola och omsorg. Men stabila finanser äventyras t om man släpper taget för ett ögonblick och börjar lova utan att finansiera krona för krona.
Vänsterpartierna riskerar att driva fram ett beslut som slår undan fötterna på svensk ekonomi, välfärd och tillväxt. Vi får inte rasera det som vi tillsammans under så lång tid byggt upp.