Sidney Tre Norling
Foto: Sidney Tre Norling
Debattinlägg

”Det är ett trauma att vara adopterad”

Opinion ·

”Kostnaden för den psykiska ohälsa och trauman som många adopterade har, kan man ens sätta en prislapp på det?”, skriver Sidney Tre efter SVT:s granskning av adoptioner.

Om debattören

Sidney Tre
Adopterad från Sydamerika, frilansdokumentärfilmare, bosatt i Stockholm, adopterad vid två års ålder tillsammans med tvillingsystern till en svensk familj i Sundsvall.

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Klockan är strax efter nio på kvällen och jag ska precis börja runda av en väldigt bra måndag i ett regnigt Stockholm.

Jag surfar lite och öppnar upp en välbesökt hemsida för att kanske åtnjuta en bra radio-dokumentär, det är då jag ser det!

Med STORA SVARTA RUBRIKER, ja nästan krigsrubriker, som skriker ut det som jag och säkerligen många med mig vetat i ett antal år redan! Så det är sant!

Jag tar ett djupt andetag och läser igen. Texten slår mot mitt pannben och mot mitt inre! I verkligheten står det i det sedvanliga textformatet, en nyhet, som vilken annan nyhet som helst som fyller olika mediers rapportering här på internet.

Texten säger följande: ”Kan ha bortadopterat barn till Sverige – mot föräldrars vilja!”

Dock för mig så skriker denna sida på det oändliga nätet ut flera saker: Du är ett av alla offer som Adoptionscentrum gång på gång haft som handelsvara i ett kretslopp, i ett system av mänskliga tragedier på ena sidan och mänskliga förhoppningar, på den andra sidan, om att inte vara barnlösa!

Detta som denna ideella partipolitiskt och religiöst obundna medlemsorganisation återigen varit högst delaktig i! För historien verkar upprepa sig, om och om igen.

Nya länder, nya skandaler! Ja som ni nu nog vid det här laget räknat ut, så är jag adopterad!

Men jag återkommer till min egen adoption senare.

Med jämna mellanrum så dyker det upp både rykten och sedan granskningar som pekar ut Adoptionscentrum som medskyldiga i handel med barn, involverade i illegala adoptioner, där främst mammor lurats att lämna bort sina barn.

Där människor i utsatta situationer har förlorat rätten till sina egna barn. Där vi barn ibland har fått helt nya identiteter och åldrar. Där papper har förfalskats och ändrats så att alla spår för framtida sökande efter sina ursprung helt är bortspolade.

Ja absolut vi kan ha en diskussion senare om adoptionens vara eller icke vara. Men det är inte vad denna krönika handlar om.

Detta handlar om hur Adoptionscentrum gång på gång svär sig fria ifrån allt ansvar, kommer upp med egna påhittade granskningar som bevis för att kunna skylla på andra och ibland rent utav förolämpa oss adopterade med nonchalanta svar och kommentarer på uppkommen kritik!

Jag anser att regeringen bör tillsätta en utredning där man grundligt granskar Adoptionscentrums inblandning i trafficking av barn ifrån flertalet givarländer världen över.

Man bör även granska möjligheten till en ursäkt och till ekonomisk kompensation för oss adopterade, på grunder som är minst lika starka som de som angavs för ”Fosterhemsbarnen” som regeringen till slut gav vika för.

I fallet med ”fosterhemsbarnen” gick regeringen till slut med på att i tre steg kompensera dessa fosterbarn.

1) Med ett erkännande vad de utsatts för – tro mig adopterade utsätts för väldigt mycket ifrån första dagen vi anländer till våra nya länder, genom uppväxten och vidare ut i vuxenlivet. Att vara adopterad är ett väl dokumenterat trauma. Varje enskild adopterad har sin historia att berätta.

2) En ursäkt av regeringen – ja det är väl det minsta man kan avkräva av regering i detta fall!

3) Fosterhemsbarnen skulle få ekonomisk kompensation på 250.000 kr. Vi adopterade får själva stå för kostnaderna om vi vill uppsöka våra biologiska familjer eller se våra hemländer.

Vill man söka via Adoptionscentrum så finns det ingen gräns för vad dom kan komma upp med för kostnader, för att ens vilja ta sig an ens eget adoptionsärende!

Kostnaden för den psykiska ohälsa/trauma som många adopterade har, kan man ens sätta en prislapp på det?

Viktigt i detta är också alla svenska adoptivföräldrar som i grund och botten lurats och känslomässigt utnyttjats av Adoptionscentrum i eget ekonomiskt syfte.

Människor som med en grundinställning att vara bra och kärleksfulla föräldrar, även om långt ifrån alla visat sig vara det, fått betala stora summor som visat sig inte har varit grundade utan mer varit en viktig inkomstkälla för Adoptionscentrum och deras allierade ute i de olika givarländerna.

Alla dessa svenska föräldrar bör också få en ursäkt och kompenseras ekonomiskt!Att vara adopterad är komplext. Det är extremt svårt för utomstående att förstå.

Många adopterade delar absolut inte samma bild av att vara adopterad och alla har sin rätt till sina upplevelser och sitt synsätt på adoption.

Tro mig jag har både varit delaktig i och lyssnat på otaliga diskussioner mellan adopterade genom åren där det verkligen har varit fler än två sidor i flertalet frågor som rör adoption!

Jag personligen älskar min svenska familj, min svenska mamma och pappa. Jag älskar även min biologiska familj som jag och min adopterade tvillingsyster lyckades söka upp själva efter att ha motarbetats kraftigt av, ja vilka tror ni, adoptionscentrum!

Men detta handlar inte om mig och hur om jag reagerade på att se denna rubrik på en nyhetssida på nätet.

Detta handlar inte heller om hur många andra icke-adopterade kommer vilja lägga fram både det ena och det andra argumentet om hur vi adopterade skall se på oss själva, ofta över tacksamhet som skall visas för den andra chans vi fått i livet.

Nej, ni har verkligen inte tolkningsföreträde i detta ämne!

Detta handlar om att det måste finnas en gräns och ett stopp för hur Adoptionscentrum återkommande är involverade i rättsvidriga angelägenheter som blir till olika barns och olika familjers livsöden och ofta sorger, runt om i världen!

Jag tar fram min favoritspellista och går till köket och startar vattenkokaren för en kopp te. Detta som verkligen var en underbar regnig måndag i slutet av januari.

Senare ikväll skall jag prata med min biologiska lillasyster på andra sidan jorden, via nätet. Jag tänker på henne och min andra familj, mer än någonsin just nu!

Dock så skall jag kanske för säkerhets skull ordna ett DNA test för mig och min biologiska mamma!

För i mina adoptionshandlingar står det att hon är min mamma, men med Adoptionscentrum har det flertalet gånger avslöjats att så behöver det absolut inte vara! Tack!

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.