Häromsistens kom ett gäng politiker till Husby. På studiebesök. De tog bilder på varandra för att visa att de minsann varit i förorten. Det var som att hånskratta oss rakt upp i ansiktet.
Istället för att göra reklam för sig själva borde de agera. Det är hög tid.
Det där besöket åstadkom inget annat än att göra mig både förolämpad och tvärarg.
Jag hade en dröm. Det var att få se mina barn växa upp i trygghet, och att få bli farmor/mormor en dag. Den drömmen krossades den 19 januari 2016.
Det var den dagen jag upplevde det hänsynslösa gatuvåldet på nära håll. Två av mina barn blev skjutna mitt på dagen. Den ena dog, endast femton år gammal. Den andra är skadad för livet och sitter i rullstol.
Vart är vårt samhälle på väg?
Var är min demokratiska rätt att få ha mina barn hos mig?
Vi pratar om att gatuvåldet ökar och blir råare, främst i storstäderna. Ingenting tyder på att det minskar, tvärtom. Bara de två senaste veckorna har det varit flertalet skjutningar med dödlig utgång i Stockholmsområdet.
Många ordar om att det är kriminalitet och narkotika som ligger bakom. Det stämmer inte. Min Robin avskydde våldet, och var alltid den som avstyrde bråk och skyddade den som var hotad.
Politiker pratar om att vi måste stävja allt våld. Men hur ska det gå till när man bara pratar om att tillsätta utredningar och kommissioner? Prat hindrar inga våldsbrott.
Börja med att se över skolsituationen. Många barn har skolan som den enda fasta punkten i sitt liv. Får man ingen uppmärksamhet där så påkallar man den. Många gånger blir det på fel sätt, och då får dessa barn oftast en stämpel på sig.
Se till att ha ordentligt med resurser så som elevassistenter, elevstödjare och specialpedagoger. Inkludera eleverna. Förklara handling och konsekvenser. Stötta redan i unga år; i tonåren är det oftast för sent.
Även många föräldrar kan behöva stöttning. Men de måste förstå att deras största uppgift är att uppfostra barnen. Detta glöms alltför ofta bort.
Sammantaget behövs det ett ordentligt samarbete mellan hem, skola och samhälle.
Vad gäller straffen för olika våldsbrott så måste man skaka om den föråldrade lagstiftningen radikalt. Idag kan vem som helst skjuta någon och komma undan med det. Många av förövarna vet att de med en skicklig advokat kanske bara får sex månader för mord. Billigt straff för att ta någons liv. Många av dessa mål avskrivs, eller så mildras brottsrubriceringen från mord till misshandel.
Resultatet blir ofta hämnd, och så är karusellen igång.
Det finns alltför många kryphål. Lagarna måste vara enkla och raka, och straffsatserna ändras – och det fort.
Vi skulle även behöva ha övervakningskameror på allmänna platser. Då finns det större möjligheter att gripa och lagföra misstänkta. Har du inget att dölja, har du inget att frukta. Många andra storstäder har detta och ingen klagar där.
Politiker, snälla, gör något åt detta nu. Nästa offer är kanske din mamma, syster eller bror...