Utgångspunkten för svensk energipolitik måste vara att stärka svensk konkurrenskraft och att på riktigt ta itu med klimatutmaningarna.
Vi behöver ett omtag för att säkra förutsättningarna för ett hållbart och leveranssäkert elförsörjningssystem i framtiden. Därför krävs nya samtal mellan riksdagens alla partier om energipolitiken och en ny Energiöverenskommelse 2.0.
Dåtidens energiöverenskommelse från 2016 löste några akuta problem genom att skatten på kärnkraften och vattenkraften sänktes.
Samtidigt skapades nya genom att skrivningarna i praktiken förbjuder kärnkraft efter 2040. Det var huvudanledningen till att Liberalerna ställde sig utanför överenskommelsen.
Den löser heller inte de problem som vi nu står inför. Energiöverenskommelsen kan inte ligga till grund för morgondagens energipolitik i en allt mer elintensiv framtid. Det har även Moderaterna och Kristdemokraterna insett.
Båda partierna öppnar nu för att lämna överenskommelsen, och det är hög tid att Socialdemokraterna kommer till samma insikt.
Historiskt har elleveransen i Sverige varit pålitlig. Varje elkund och företag har kunnat känna sig trygg med att elnätet har kunnat leverera oavsett när man haft behov av el. Systemet har också klarat av att nya kunder har anslutits. Inget av det här är någon självklarhet längre.
Idag kan inte företag expandera på grund av elbrist. Bageriföretaget Pågen i Malmö skjuter upp planerna på expansion på grund utav att bolaget inte kan få tillräckligt med el.
Även ventilationsföretaget Lindab har avstått utbyggnad och investeringar i Sverige på grund av att säkra elleveranser inte var möjligt. Istället har bolaget valt att investera i våra grannländer. Detta är skadligt för Sverige som välfärdsland.
När elbehovet är som störst under vintern Sverige tvingas importera kolkraftsel. Få saker är sämre för klimatet än att stötta elproduktion som bygger på kolkraftverk.
Situationen är ohållbar nu, och kommer förvärras i framtiden i takt med att elbehovet ökar. Prognoserna går något isär, men elanvändningen i Sverige ser ut att komma att öka motsvarande årsproduktionen i kärnkraften.
Historiskt har också omtanke om miljö och omtanke om konkurrenskraft haft en tendens att stå emot varandra, åtminstone i retoriken. Så behöver det inte vara längre.
Både industrin och klimatet kräver mer el. Elen har en central del i omställningen från det fossila till det fossilfria. För klimatets skull behöver vi elektrifiera vägar, bilar och en allt mer elintensiv industri. Detta är nödvändiga framtidsinvesteringar för vår tillväxt och arbetsmarknad, för klimatet och miljön.
De får inte hindras av att elförsörjningen inte räcker till.
I Sverige har vi åtagit oss att senast 2045 nå nettonollutsläpp och genom Parisavtalet genomdrivit att vi ska begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Det är stora åtaganden som är omöjliga att nå om vi inte elektrifierar våra transporter och förser dessa med fossilfri el.
Framtidens energipolitik måste utgå ifrån behoven och säkerställa att vi klarar omställningen. Dagens energiöverenskommelse innebär att kärnkraften som fossilfri baskraft måste fasas ut. Följden blir att omställningen antingen inte kan genomföras på grund av elbrist eller leder fel med ökad import av fossila energikällor.
Vi uppmanar därför riksdagens partier till nya, konkreta och viktiga samtal för en ny Energiöverenskommelse 2.0. Sverige behöver en plan för hur den ökade elproduktionen ska lösas. Sådana samtal måste ske utan skygglappar och fördomar om olika energislag.
Liberalerna vill se ett Sverige där både växande städer, en levande landsbygd och fossilfria transporter ryms. Vi vill också se ett Sverige där vi når klimatmålen samtidigt som vi stärker svensk konkurrenskraft.
