Regeringens flathet mot USA:s superövervakning hotar varje medborgares integritet – för ingen kan väl på fullt allvar tro att just Sverige skulle vara ett undantag från amerikanska intressen? För att skydda oss behöver vi ett radikalt nytänk om hur datalagring och kommunikation i känsliga sammanhang ska gå till, skriver Pär Ström.
I Sverige har de officiella reaktionerna på den amerikanska superövervakningen varit så gott som obefintliga. Det är svårt att förstå denna flathet hos regeringen, inte minst mot bakgrund av att man kan räkna med att svenska företag drabbas av övervakningen. I förlängningen sänker detta levnadsstandarden för svenska medborgare.
Den som inte medvetet kör huvudet i sanden kan lära av historien, inte minst de tidigare avslöjandena kring det amerikanska övervakningssystemet Echelon. Detta användes bland annat för att avlyssna företag runtom i världen i syfte att hjälpa fram deras amerikanska konkurrenter. Det vore naivt att tro att amerikanerna inte gör samma sak idag – fast med mycket större resurser.
Jag studerade ämnet Echelon noga i samband med att jag 2003 gav ut boken ”Övervakad” (slut på förlaget). Signalerna är många om att amerikanerna använde det för ekonomisk och kommersiell övervakning. Som en följd av detta antog Europaparlamentet en resolution (A5-0264/2001) där det bland annat slås fast att “det inte är någon tvekan om att syftet med detta system är att i vart fall övervaka privat och kommersiell kommunikation och inte militär kommunikation”.
I sin rapport ”Interception capabilities 2000”, som handlar om Echelon, tog den undersökande journalisten Duncan Campbell upp ett antal exempel på hur systemet använts av USA i ekonomiskt syfte. Exempelvis ska det franska deltagandet i världshandelsförhandlingarna inom GATT år 1993 ha avlyssnats, och i september 1993 ska USA:s president Bill Clinton ha beordrat CIA att spionera på japanska biltillverkare i arbete med att utveckla bilar med nollemissioner. Den uppsnappade informationen ska ha skickats vidare till Ford, General Motors och Chrysler.
Ytterligrare ett exempel ur rapporten: ”Från en kommersiell kommunikationssatellit snappade NSA upp alla faxmeddelanden och telefonsamtal mellan det europeiska konsortiet Airbus, det saudiarabiska nationella flygbolaget och Saudiarabiens regering. [...] Denna information skickades vidare till amerikanska tjänstemän som pressade budet från Boeing Co och McDonnell Douglas Corp, som triumferade förra året [1994] i affären på 6 miljarder dollar.”
Den danska tidningen Ekstra Bladet skrev under den här tiden mycket om Echelon. Bland annat intervjuade de avhoppare, såsom Fred Stock. Han säger:
”Vi visste vilket plan Frankrike ville sälja och till vilket pris. Vi kände i princip till allting som hade med större transaktioner att göra, sådant som vilka som gav anbud och siffrorna de opererade med, hur mycket de var villiga att betala och sälja för. Vi höll ett vakande öga på vad som hände inom jordbrukssektorn också. Stora veteaffärer, till exempel [...] Vi höll oss uppdaterade med många företags förhandlingsposition. Vi visste vilka anbud de la och när.”
En annan Echelon-avhoppare, Edwina Slattery, säger till Ekstra Bladet: ”Mitt jobb handlade bara om att analysera övervakning riktad mot the bad guys. Men det fanns andra avdelningar som tog hand om finansiellt och industriellt spionage.”
På flera håll i Europa kom det amerikanska digitala industrispionaget upp på högsta politiska nivå. Exempelvis sa Frankrikes tidigare justitieminister, Elisabeth Guigou, i ett tal till den franska Nationalförsamlingen år 2000 att övervakningsnätverket Echelon ”uppenbarligen omdirigerats till ekonomiskt spionage och övervakning av konkurrenter”.
Avhopparen Fred Stock säger att även politiker avlyssnades. Jag citerar: ”Vi visste var de olika politikerna befann sig, och vad de tänkte göra. Vi hade inget mindre än tillgång till deras personliga planer.”
På frågan om även europeiska politiker övervakades svarar Stock: ”Absolut. Till och med statschefer. Baserat på de underrättelser jag såg visste vi vilka de tänkte träffa och vad de hade talat om. Det var ett fascinerande jobb. Vi hade ständig koll på händelser över hela världen.”
Är det någon som på allvar tror att amerikanerna sedan Echelons tid har gått och blivit moraliska och slutat spionera på företag och politiker i andra länder? Och är det någon som tror att de gör undantag för just svenska företag och svenska politiker?
Knappast. I den gigantiska avlyssning som NSA driver ingår med en sannolikhet som gränsar till visshet även spionage mot svenska intressen – vilket i förlängningen sänker levnadsstandarden för svenska medborgare.
Varför väljer den svenska regeringen att tiga? Inte minst Carl Bildt har ju visat en nästan föraktfull attityd mot dem som vill ta NSA-övervakningen på allvar, och Bildt har stoppat en planerad EU-granskning av den. Är det för att dölja Sveriges roll som central stödpunkt för NSA, under kodnamnet Sardine? Är det möjligtvis så att det är mera värt att sola sig i glansen av internationella statsmän, som kan hjälpa till att fixa toppjobb om det skulle behövas efter valet 2014, än att stå upp för moral och etik och svenska intressen?
Det som borde ha gjorts redan efter avslöjandet om Echelon måste åtminstone göras nu: Ett radikalt nytänkande om hur databehandling, kommunikation och datalagring i känsliga sammanhang ska gå till i en tidsålder där nästan varje sladdstump har öron och man inte ens kan lita på de största teknikleverantörerna. Kanske krävs det en stor kommission? Jag väntar med spänning på vad regeringen tänker föreslå.