Från vänster: Vida Mehrannia, gift med KI-forskaren Ahmadreza Djalali som sitter fängslad i Iran, anklagad för spioneri. Höger Lars Aduktsson (KD). Foto: Per Larsson, Tomas Oneborg/SvD/TT
Debattinlägg

”Ska Djalali offras till förmån för relationen med Iran?”

”EPP-gruppen har i tisdags ställt sig bakom förslaget att inför nästa veckas Strasbourgsession än en gång söka stöd för en brådskande resolution med krav riktade till den iranska regimen. Inför detta möte är min fråga till svenska parlamentarikerkolleger i den socialdemokratiska partigruppen: Kan Ahmadreza Djalali, hans hustru och två barn i Sverige räkna med ert stöd den här gången?”, skriver Lars Adaktusson (KD).

Om debattören

Lars Adaktusson (KD)
Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Diktaturregimen i Iran har ännu inte verkställt dödsdomen mot den svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali.

Domen fastställdes tidigare i år och fallet uppges därmed ha nått vägs ände i den islamiska republikens så kallade rättssystem.

Samtidigt kommer nu rapporter från Djalalis närmaste att hans hälsa allvarligt försämrats och att tiden håller på att rinna ut när det gäller möjligheterna för omvärlden att agera.

Ahmadreza Djalali fängslades i Teheran i april 2016. Fram till dess hade han under nio år bott i Sverige och arbetat som läkare och forskare vid Karolinska Institutet.

Människorättsorganisationen Amnesty samt ett antal oberoende FN-experter har förklarat att anklagelserna som riktats mot Djalali och som ledde till fängslandet saknar grund.

Trots detta har KI-forskaren inte fått en rättvis chans att försvara sig, den process som ledde fram till dödsdomen har enligt diplomatiska bedömare dikterats av de styrande ayatollorna.

Att inte få möjlighet att lägga fram sin sak i en opartisk rättsprocess upplever den fängslade KI-forskaren själv som djupt kränkande.

Det förklarade han när vi tidigare i år talades vid på telefon i samband ett delegationsbesök från Europaparlamentet i Teheran. I samtalet berättade Djalali att han lever under mycket svår press i fängelset, att han lider av depression och har tappat i vikt.

Med tanke på den undermåliga rättsprocessen och den avkunnade dödsdomen är det inte svårt att föreställa sig den vånda och ångest som plågar honom.

Det gäller naturligtvis också hans hustru och två små barn som bor och lever i Sverige. Inte minst ur rent humanitära aspekter finns det med andra ord anledning att omedelbart försätta Ahmadreza Djalali på fri fot.

Under Europaparlamentets delegationsbesök i februari hade jag själv möjlighet att vid ett antal tillfällen ta upp hans fall med den regimens företrädare.

Direkt till ayatolla Khameneis politiske rådgivare kunde jag överlämna en vädjan från oss besökande parlamentariker om en omprövning av dödsdomen.

Samtidigt har arbetet för en rättvis juridisk process fortsatt på flera håll. I förhoppningen om att öka trycket på regimen och ge Djalali tillgång till konsulär hjälp har han även fått svenskt medborgarskap.

Trots detta har svenska ambassaden i Teheran inte fått träffa Djalali eftersom den iranska regimen underkänner det dubbla medborgarskapet och hävdar att den fängslade KI-forskaren är iranier.

I opinionsbildningsarbetet för ett frisläppande av Ahmadreza Djalali har Amnesty International bland annat genomfört en namninsamling som samlade över tvåhundratusen underskrifter.

Uppropet överlämnades till Irans ambassad i Stockholm, ambassadtjänstemännen vägrade dock att personligen träffa Amnestys medarbetare.

Några veckor senare kunde jag, med stöd av den kristdemokratiska EPP-gruppen i Europaparlamentet, lägga fram ett förslag om att ta upp fallet Djalali och Irans agerande i en så kallad brådskande resolution.

Den typen av resolutioner syftar till att uppmärksamma kränkningar av mänskliga rättigheterna och rättsstatliga principer var det än sker.

Att den iranska regimens behandling av Ahmadreza Djalali uppfyller kriterierna är helt uppenbart.

Detta till trots blockerades förslaget om en brådskande resolution av Europaparlamentets socialdemokratiska partigrupp, S&D.

Anledningen uppges ha varit att en resolution riktad mot den iranska regimen skulle störa de diplomatiska relationerna med Teheran i ett känsligt politiskt läge.

Resultatet blev en tystnadens och realpolitikens strategi, vilket ur mänskliga och humanitära aspekter är djupt beklaglig.

Mot den bakgrunden och med anledning av de oroande rapporterna om Djalalis hälsa tar vi från kristdemokratiskt håll nu upp fallet på nytt.

EPP-gruppen har i tisdags ställt sig bakom förslaget att inför nästa veckas Strasbourgsession än en gång söka stöd för en brådskande resolution med krav riktade till den iranska regimen.

Idag avgörs saken i ett möte mellan partigruppernas ledare i Bryssel.

Inför detta möte är min fråga till svenska parlamentarikerkolleger i den socialdemokratiska partigruppen:

Kan Ahmadreza Djalali, hans hustru och två barn i Sverige räkna med ert stöd den här gången?

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.