Skäggtrenden är en symbol för den moderne mannen, som vill bryta mot den rådande normen av barnslig hårlöshet. Som man möter man inte heller samma ifrågasättande som de kvinnor som låter håret växa. 

Skägg är det naturligaste som finns.  Det är ju bara hår i ansiktet. Från att ha varit en symbol för det radikala, har skägg mer och mer kommit in i finrummet. Folk med skägg syns på tv, i modemagasin och på reklamtavlor.

Vanliga män som för bara några år sedan ängsligt hade rakat av sig för att passa in i pojkidealet låter nu de små fjunen på hakan växa fritt. Snart kanske vi till och med kommer se skäggiga skyltdockor i butiksfönster.

Ansiktshår är en symbol för manligheten. Skägget var historiskt en symbol för den vise (mannen), den intellektuelle (mannen) och den arbetande (mannen). Men nu för tiden så har skägget blivit en symbol för den ovårdade (mannen) och den galne (mannen).

Som skäggbärande kille måste jag ibland försvara mitt skägg. Och det är klart att jag kan göra det: Mitt skägg är tätt, välansat och håller värmen under vinterhalvåret. Det förbrödrar på krogen, när män i bra skägg ser varandra, ger varandra en nick och gör den hemliga handsymbolen. Framför allt så är mitt skägg naturligt. Men varför måste jag försvara mitt val av kroppsbehåring? Det är ju min kropp och mitt hår.

Vi måste förändra synen på kroppsbehåring och se till individen bakom håret. Män med skägg är till exempel än så länge uteslutna ur maktens finrum.

Bank- och finansvärlden är fortfarande väldigt hårlös. Politiken är fortfarande renrakad. I Sverige har vi så vitt jag vet bara Leif Pagrotsky och Hans Linde som stoltserar med ett yvigt ansiktshår utan att skämmas för sig, sedan finner man nästan bara folk på ytterkanterna med liknande hårsvall.

Kanske är det porrens fel. Vill du se hårig porr får du nästan leta dig in på fetischsidor på internets bakgård. Med undantag för en ängslig mustasch, ett litet streck över ett par lätt särade läppar så saknar porrestetiken hår.

Dessa bilder sprider sig och ger en felaktig bild av hur kroppar ser ut.

I slutet av februari spreds över hela världen nyheten om att skäggtransplantioner i New York ökat markant. Ängsliga hipsters betalar tusentals dollar för att fästa lite fjun på hakan.

Detta är i mina ögon en ickenyhet med tanke på hur få människor det rör sig om. Men det är ändå en symbol för vilken betydelse hår har för vår självbild.

I dagens Sverige så är skäggtrenden bland ”hipsters” en symbol för den moderne mannen. Som väljer att bryta mot den rådande normen, den som genom sin normalisering av barnslig hårlöshet skapar strukturer som gör att män inte vågar vara naturliga och avslappnade i den de är.

Lite som kvinnor som väljer att låta bli att raka sig under armarna. Men nu är det skägg vi talar om, så jag misstänker att jag inte kommer få så många våldtäktshot eller mejl om att jag behöver lite mer fitta i mitt liv.

Vi måste se oss själva i spegeln och acceptera vår naturlighet, samtidigt som jag inser att det är ett fritt val.

Men fråga dig själv varför du väljer att sätta kniven mot strupen. Gör du det för din egen skull eller för att du känner att du måste för att passa in inom rådande ideal?