I slutet av förra veckan meddelade finansminister Magdalena Andersson och sjukvårdsminister Annika Strandhäll att regeringen tillsätter en statlig utredning som ska granska turerna kring Nya Karolinska Solna, NKS.
Gott så.
En granskning är helt nödvändig. Däremot finns det en hel del i regeringens uttalanden att anmärka på. Inte minst finansministerns konstitutionellt mycket anmärkningsvärda påstående att Riksrevisionen och Konstitutionsutskottet står till regeringens förfogande för att göra granskningar.
Under den improviserade pressträffen blev det också pinsamt tydligt att syftet med granskningen är politiskt. Regeringen vill flytta fokus från de växande vårdköerna till den undermåliga hanteringen av NKS. Det är synd, för frågan är för viktig för att slarvas bort i en politisk pajkastning.
Problemen är nämligen större än NKS. Om regeringen menar allvar räcker det därför inte att utreda de, förvisso enorma, missförhållandena inom NKS-bygget.
Istället krävs ett helhetsgrepp där kommunal verksamhet utsätts för oberoende granskning. Annars handlar det bara om kortsiktig symbolpolitik inför höstens valrörelse.
Det råder ingen tvekan om att NKS är ett haveri.
Skattebetalarna har granskat frågan och kritiserat såväl den ursprungliga upphandlingen som konsultnotorna och vi kommer med stor sannolikhet att få anledning att återkomma i frågan många gånger än.
Även om det nya finanslandstingsrådet Irene Svenonius tydligt kritiserat såväl användandet av konsulter som OPS-lösningen och även om flera interna utredningar tillsatts, så är det viktigt att verkligen gå till botten med hur det kunde gå så illa.
Detta bör ske utan politiska förtecken.
Just därför finns en risk att vare sig regeringens utredning eller de som tillsatts av landstinget kommer att ha särskilt stor trovärdighet.
Slöseri med skattepengar är inte unikt för NKS eller Stockholms läns landsting.
Slöseri förekommer i beklämmande stor omfattning i alla Sveriges kommuner, landsting och regioner.
Ett viktigt skäl till detta är att kommunallagen är så svag. Den revision som görs är politiskt styrd och risken för skarp kritik är liten. Helt enkelt eftersom de som granskar kommunen är politikernas egna partikamrater.
Det ursäktas ofta med att det kommunala självstyret skulle inskränkas av en tvingande, mer rigorös granskning. Det hävdas att medborgarnas kommer att rösta bort de politiker som inte är sparsamma med skattebetalarnas pengar.
Inget av dessa argument håller.
- För det första är en gedigen granskning av hur politiker och ledande tjänstemän sköter sitt arbete avgörande för att väljarna ska kunna göra informerade val.
- För det andra är den kommunala verksamheten redan starkt reglerad.
Vidare finns ett oerhört komplext system med statsbidrag och ett kommunalt utjämningssystem som på olika sätt kringskär kommunernas autonomi.
En tydligare, mer enhetlig och fristående granskning av Sveriges kommuner, landsting och regioner är mer än välbehövlig.
Uppdraget bör ges till Riksrevisionen, som behöver förstärkas och byggas ut med en särskild enhet för kommunal revision.
Korruption, andra brott mot lagstiftning eller underlåtenhet att åtgärda uppenbara missförhållanden bör kunna kopplas till tydliga sanktioner, såsom minskade statsbidrag.
Visst skulle det innebära en inskränkning av det kommunala självstyret, men till gagn för medborgarna som ju ändå måste anses mer skyddsvärda än politiker.
Med en sådan ordning skulle en granskning av NKS bli mer trovärdig och väsentligt svårare för de ansvariga att vifta bort.
