BARNFATTIGDOM Under samma tid som 10 000 fler barn har tvingats till fattigdom har skatterna i Sverige sänkts med närmare hundra miljarder kronor. Enorma summor som har försvunnit från den gemensamt finansierade välfärden. Utformningen av skattesänkningarna under regeringen Reinfeldt har i sig ökat ojämlikheten. Den tiondel med högst inkomster har fått nästan lika mycket som 60 procent av hela befolkningen. Så slits Sverige isär, skriver Veronica Palm (S).
Fattigdomen på 2000-talet luktar inte, syns inte alltid, men känslan av skam rotas djupt i den som lever och växer upp i fattigdom. Under samma tid som 10 000 fler barn har tvingats till fattigdom har skatterna i Sverige sänkts med närmare hundra miljarder kronor. Enorma summor som har försvunnit från den gemensamt finansierade välfärden. När välfärden minskar så minskar också jämlikheten. Vi kan läsa det i statistiken, men de barn och föräldrar det berör känner det varje dag. Utformningen av skattesänkningarna under regeringen Reinfeldt har i sig ökat ojämlikheten. Den tiondel med högst inkomster har fått nästan lika mycket som 60 procent av hela befolkningen. Så slits Sverige isär.
Men det är inte bara skattepolitiken som ökar klyftorna i Sverige. I en ny rapport jämför LO inkomstutvecklingen för VD:ar i de 50 största börsbolagen med vad en industriarbetare tjänar. Resultatet är slående. År 2009 tjänade en VD lika mycket som 41 industriarbetare och skillnaderna ökar. Runt 1980 var skillnaderna som minst, men sedan har de alltså ökat, trots att statsministern hävdar motsatsen.
Det måste bli ett stopp på regeringens skattesänkarexperiment. De som gynnas är de som redan har det mycket väl förspänt och de med allra minst resurser får stå för kalaset. Förändringarna i det svenska skattesystemet under 2000-talet kommer med stor sannolikhet att leda till att den ekonomiska elitens inkomster ökar ytterligare relativt industriarbetarlönen. Borttagen förmögenhetsskatt, en orättvis fastighetsbeskattning och dessutom en redan borttagen arvs- och gåvoskatt – samtliga dessa skatteförändringar kommer att leda till stigande kapitalinkomster för dem som redan har det gott ställt.
Jag vill inte ta ut en enda krona mer i skatt än vad som är nödvändigt. Jag vill ha ett rättvist skattesystem som fördelar av var och en efter förmåga åt var och en efter behov och som bygger vår välfärd stark. Det krävs också en aktiv jobbpolitik. Arbete är förutsättning för all välfärd, både den egna och den gemensamma. Sänkta skatter för de allra rikaste gav inte fler jobb. Det vore bättre att faktiskt se till vad de riktiga hindren är. Ett exempel på vad en modern arbetslinje borde innehålla är bra barnomsorg på kvällar och helger, då kan fler mammor jobba mer.
Jobbpolitiken och den ekonomiska politiken är de viktigaste verktygen för att bryta utvecklingen med ökande klyftor. Fortsatt ideologiskt betingade skattesänkningar för de allra rikaste går helt i motsatt riktning.