Om inkomsttaket för ungdomar som bor hemma togs bort utan att familjens försörjningsstöd minskades, skulle drivkrafterna att söka jobb öka. Ingen behöver då tacka nej till arbete för att det går ut över övriga familjen. Förändringen är genomförd med politisk enighet i Göteborg – nu är det dags att regeringen stärker arbetslinjen även på nationell nivå, skriver Pontus Haag (M) och Hampus Magnusson (M).
Dagens socialtjänstlag är utformad så att också barns inkomster och tillgångar räknas in i hushållets inkomster. Det innebär att ett hemmaboende barn under 20 år som tar ett jobb, kan orsaka att det försörjningsstöd som familjen lever av minskar – detta eftersom alla hushållets inkomster räknas av mot försörjningsstödet, oberoende av vem det är som har tjänat in dem.
Det räcker idag med att en hemmaboende ungdom tjänar mer än 22 000 kronor per år för att hushållets försörjningsstöd ska sjunka.
Regeringen föreslog därför nyligen att hemmaboende barn ska kunna tjäna upp till 44 000 kronor utan att familjens socialbidrag reduceras. Det är ett bra första steg. Men också 44 000 kronor är en liten och begränsande summa för den som väl har lyckats få ett extra- eller sommarjobb. Med en timlön på exempelvis 90 kronor är det inte svårt att komma upp i en årsinkomst på över 50 000 kronor, om man arbetar låt säga 10 timmar i veckan och sommarjobbar under en månad.
Risken finns därför att regeringens förslag inte når full effekt – och att unga ekonomiskt utsattas möjligheter att få arbetslivserfarenhet begränsas även i fortsättningen.
Detta vore förstås olyckligt. Erfarenheter visar att de som jobbar extra redan i unga år i mycket större utsträckning får jobb än de som inte gör det. Det är också olyckligt, eftersom det skickar en signal till unga som lever i utanförskap att det inte lönar sig att arbeta eller anstränga sig för att försöka ta sig ur bidragsberoendet.
Bakgrunden till de begränsningar som finns i dagens lagstiftning är en vilja att samhället bara ska försörja dem som har gått bet på alla andra försök att kunna försörja sig på egen hand. Samtidigt är regeringens viktigaste politiska målsättning att alla som kan och vill arbeta också ska kunna göra det, efter förmåga.
Därför bör vi se till att reglerna stödjer den som vill ta ett jobb, snarare än att motarbeta dem.
Kostnaden för att dubbla taket till ett helt prisbasbelopp har av Socialdepartementet beräknats till cirka 10 miljoner kronor. Kostnaden för att därutöver helt ta bort taket kan antas vara betydligt lägre eftersom antalet hushåll det gäller är betydligt färre.
Om inkomsttaket för hemmaboende unga vuxna kunde tas bort utan att familjens försörjningsstöd påverkas skulle ungas drivkrafter att söka jobb med största sannolikhet öka. Ingen skulle heller behöva tacka nej till ett arbete för att det går ut över övriga familjmedlemmar.
Vårt förslag om borttaget inkomsttak för unga som bor hemma är redan satt i system i Göteborg, efter att vi i politisk enighet ändrat riktlinjerna förra hösten. Konsekvensen har, förutom stärkta möjligheter för ungdomar att exempelvis ta feriearbeten, även underlättat arbetet för socialsekreterarna. Nu kan de fokusera på socialt arbetet istället för administrativ uppföljning.
En ändring på nationell nivå skulle innebära att en starkare arbetslinje kan ta form, för alla de unga i Sverige som växer upp i ekonomiskt utsatta hem. Med en lagstiftning där arbete inte uppmuntras riskerar utanförskapet att gå i arv. Detta vore förödande.
Vi måste jobba än hårdare för att arbete alltid måste löna sig.