Många ställer sig frågan om varför vittnesmålen och detaljerna staplas ovanpå varandra i den pågående rättegången. Men det är viktigt att inte betrakta Breivik som skyldig tills han blir dömd. Staten har naturligtvis också ett skyddsansvar gentemot Breivik. Trots alla säkerhetsåtgärder – vet vi nu efter skoangreppet mot honom – att allt kan hända även inne i rättssalen. De flesta tycker nog att det är förståeligt att en bror till ett av Breiviks brottsoffer har reagerat på detta drastiska sätt, skriver Sven-Erik Alhem.

Breivikmålet berör och rör upp känslor inte bara i Norge utan också i Sverige. Av lätt förståeliga skäl. Målet gäller så grymma händelser av en närmast oöverskådlig omfattning att de många åtalspunkterna är svåra att riktigt ta till sig också för mer professionella bedömare. Frustrationen över grymheten ökar när fler och fler detaljer kommer fram under huvudförhandlingen.

När jag av någon anledning – t ex i anslutning till en föreläsning – diskuterar Breivikmålet med människor som jobbar utanför rättsväsendet är de ofta intresserade av skuld- och påföljdsfrågorna i Breivikmålet. Hur mycket jag än framhåller vikten av att inte betrakta någon som skyldig förrän det föreligger en laga kraft ägande dom mot den anklagade får jag mothugg. –”Du kan väl ändå inte påstå att det finns minsta oklarhet i skuldfrågan när det gäller Breivik?” Så kan en representativ fråga lyda, som kanske inte är alldeles enkel attbesvara pedagogiskt och korrekt. Först måste jag medge att bevisläget onekligen ser överväldigande starkt ut sett från ett åklagarperspektiv men att åklagarna ändå träget måste behandla varje åtalspunkt och varje offer med all den uppmärksamhet saken är värd. Ett sådant svar blir också en del av förklaringen till en annan vanlig fråga. Nämligen om det ska vara nödvändigt att så i detalj få fram alla uppgifter i målet t ex från de överlevande. Har de inte lidit tillräckligt och borde kunna få slippa ifrån påfrestningen att höras i minsta enskildhet om vad de skräckfyllt upplevt på ön och därtill medan de befinner sig i samma rättssal som Breivik?

Även påföljdsfrågan intresserar allmänheten. Viss respekt har man för att hans psykiska status måste utredas av sakkunniga. Men sett till slutresultatet då? Om jag gör mig till tolk för dem bland allmänheten jag haft kontakt med rörande Breivik är enigheten total om att det i slutänden för honom bara gäller ett livslångt förvar med betoning på just livslångt. Oavsett om frihetsberövandet sker i den ena eller andra formen.

Även om jag försöker förklara hur den rättsliga proceduren måste vara i en västerländsk demokrati, känner jag att jag har vissa svårigheter att övertyga de tvivlande. – ”Ska verkligen alla dessa hemska vidrigheter behöva detaljredovisas?” – ”Är inte bevisningen likväl fullödig?” – ”Varför ödsla all denna tid och uppmärksamhet åt en människa som gjort så mycket ont?” – ”Vad än de sakkunniga må komma fram till om Breivik är tillräknelig eller inte efter att ha kivats i oändlighet om vem som vet bäst, kommer han ju ändå att låsas in för resten av livet.”Det krävs åtskilliga minuter av förklaring om den ska uppfattas som meningsfull. Många skakar ändå på huvudet.

Viktigt att framhålla är att det från åklagarsynpunkt vore att bevismässigt söka gena sig fram i processen om man inte noga penetrerade varje gärning noggrant för att söka få fram den bästa möjliga viktiga stödbevisningen åt Breiviks erkännande (med en märklig nödvärnsinvändning som jag helt lämnar utan avseende precis som domstolen kommer att göra i målet). Därför blir det både detaljerat och långdraget.

Det är också angeläget av hänsyn till de överlevande och till de dödas anhöriga att de känner att tillbörligt intresse ägnas varje enskilt brottsoffer. Om staten inte kunnat ta sitt ansvar att skydda offren från brottsliga angrepp, måste staten i efterhand anstränga sig för att behandla tragedin rättsligt på ett fullödigt och förtroendeingivande sätt, där stor respekt visas brottsoffren under hela processen.

Staten har naturligtvis också ett skyddsansvar gentemot Breivik. Trots alla säkerhetsåtgärder – vet vi nu efter skoangreppet mot honom – att allt kan hända även inne i rättssalen. De flesta tycker nog att det är förståeligt att en bror till ett av Breiviks brottsoffer har reagerat på detta drastiska sätt för att få utlopp för sitt djupt kända hat mot förövaren. Sådana hat- och hämndkänslor tror jag finns hos många människor som i andra sammanhang är uttalat våldsobenägna. En av försvararna träffades i stället för Breivik av skon. Angreppet slutade därmed som en arbetsmiljöfråga för försvararen och kanske medför skohändelsen i förlängningen att åhörare som vill övervara förhandlingarna nödgas göra detta utan skor på fötterna.

När det gäller påföljden ligger det en hel del i vad ”den vanliga människan” uttalar. Jag vet också att Breivik kommer att vara inspärrad under hela sitt återstående liv utan minsta tvekan. Samtidigt är det viktigt att processen fortgår enligt givna normer. Bedömningen av Breiviks psykiska status är viktig. Sorgligt i sammanhanget är dock – vilket jag uttalat tidigare – att det inte blir i den dom som vinner laga kraft, som en absolut garanti kan lämnas om att ett livslångt inspärrande av Breivik blir följden av hans gärningar. Det borde t ex de många livslångt sörjande efter Breiviks fruktansvärda gärningar ha rätt till. Inte minsta lilla tillstymmelse till tveksamhet borde finnas när väl en dom mot Breivik vinner laga kraft.