Akademikliniken planerade, i samarbete med SJ, Elite Hotels och Europcar, nyligen en ”tjejkväll” i Luleå med tema: plastikkirurgi, något alla samarbetspartners efter kritik drog sig ur.
Det är oroväckande att de planerade att medverka under kvällen från första början, och tyvärr fortsätter Akademikliniken med sina metoder och tillvägagångssätt som om inget hänt.
Med tanke på att 85 procent av de som genomgår skönhetsoperationer är kvinnor är namnvalet ”tjejkväll” inte fullt lika problematiskt som konsekvenserna av Akademiklinikens metoder och tillvägagångssätt.
Allvarliga plastikkirurgiska ingrepp normaliseras i takt med att man marknadsför dem med evenemang som ”tjejkväll”, koncept som ”walk-in clinics” och knep som ”förtäring, dryck och goodie bags”.
Det är viktigt att skilja estetisk plastikkirurgi (så kallade skönhetsoperationer) från rekonstruktiv plastikkirurgi och transvård (som ibland innefattar kirurgiska ingrepp). De två senare har ingenting att göra med den estetiska plastikkirurgi som genomgår en normaliseringsprocess.
Eller är den processen redan klar?
I det senaste avsnittet av Svenska Hollywoodfruar på TV3 bjuder Åsa Vesterlund de andra fruarna på gratis botox lika lättvindigt som att bjuda på en kopp kaffe. Gunilla Persson tackar nej efter att tidigare ha uttryck sin åsikt i frågan: ”Åsa, du är 15 år yngre än jag, du behöver inte det där”.
”Behov” verkar vara centralt i diskussionen om skönhetsoperationer. Vem behöver vad? När behövs det? Var behövs det?
Vad man missar är att skönhetsoperationer aldrig kan vara en fråga om reella behov, eftersom skönhetsidealen är konstruerade och fluktuerar beroende på tid och plats, vilket gör behoven lika konstruerade.
Skönhetsbranschen marknadsför ett ungdomligt ideal, som de menar kan uppnås, exempelvis genom konsumtion av skönhetsprodukter och skönhetsoperationer. Det är branschens mål att vi alltid ska vara missnöjda, eftersom vi då förvandlas till livslånga kunder.
Den negativa synen på åldrande drabbar unga tjejer hårt, tidigt lär de sig att deras kropp måste vara evigt ung. Genom att förändra kroppen (med hjälp av skönhetsoperationer) förhindrar man naturlig förändring (åldrande).
Med detta i åtanke skulle jag aldrig skuldbelägga de som skönhetsopererat sig, då de endast är ett symptom på sjukdomen.
Ofta lindas skönhetsoperationer in i lull-lull om livet. I förra veckans avsnitt av SVT:s program Fråga Doktorn förklarade Akademiklinikens plastikkirurg Per Hedén att skönhetsoperationer ”inte handlar om fåfänga utan om livskvalitetsförbättringar”.
Akademikliniken skriver på sin hemsida att ”ansiktets utseende är betydelsefullt när man träffar människor för första gången”. Kanske är det sådana livskvalitetsförbättringar Hedén talar varmt om, att göra ett gott första intryck med sitt utseende.
Det är en cynisk och oroande uppmaning till unga tjejer, att vuxenlivet handlar om saker som att betala räkningar, gå till en walk-in clinic mellan jobbet och mataffären. Imorgon bjuder man sina vänner på bubbel och botox, en ny typ av ”tjejkväll”.
De signaler som skickas ut är att skönhetsoperationer är en naturlig del av åldrandet – inte att åldrandet är en naturlig del av livet.
Om vi nu ska tala om behov, är det verkligen sådana ”livskvalitetsförbättringar” vi behöver?