Ofta får man som lärare höra ”men du har ju i alla fall ett långt sommarlov”.
De människor som fäller denna replik vet ofta inte hur arbetssituationen ser ut för lärare. Lärarnas verklighet ser nämligen mycket annorlunda ut.
När andra på arbetsmarknaden arbetar 40 timmar i veckan arbetar lärare, under terminstid, 45 timmar i veckan.
Anledning till detta är att lärarna arbetar när eleverna befinner sig i skolan. När sen sommarlovet för eleverna infaller får läraren möjlighet att ta ut ”kompensationsledigt” för de timmar de redan jobbat in under årets två terminer.
Totalt sett arbetar alltså en lärare 40 timmar i veckan utslaget på hela året. Precis som för de flesta andra yrkesverksamma.
Men. Som sagt ser verkligheten för lärare inte ut som för de flesta andra. De där timmarna på pappret stannar ofta inte där. I praktiken arbetar lärare många fler timmar. Och allt tyder på att antalet timmar ökar.
90 procent av alla gymnasielärare upplever att arbetsbelastningen ökat de senaste åren.
Naturbruksförvaltningen i Västra Götaland verkar inte förstå hur lärares situation ser ut och har därför enligt SVT Västnytt ändrat anställningsformen till den mer vanligt förekommande semestertjänsten med samma reglering som för andra yrkesgrupper.
Regionen anser att lärarna behövs för annat arbete än undervisningsarbete under sommaren. Men om en lärares arbetstid ska förläggas över hela året krävs det fler som delar på undervisningsarbetet under terminerna.
Annars utökas arbetstiden till att vara långt över den årsarbetstid som andra grupper i Sverige har. Det finns några exempel på när sådana avtal träffats, men då har lärarna fått kompensation lönemässigt för det. Det har inte skett i Västra Götaland.
Visst är det så att många yrkesgrupper i samhället arbetar allt mer. Men lärarna sticker ut. De toppar allt som oftast stressundersökningar och det är alarmerande.
För när lärare är stressade och inte hinner förbereda och efterarbeta lektioner, tvingas ta ledigt för att hinna rätta nationella prov och belastas med administration går det direkt ut över eleverna.
Och det är då samvetsstressen smyger sig på. Läraren, som inget hellre vill än att utmana, stötta och peppa eleverna, har plötsligt ingen tid över till kärnuppdraget.
Glädjen över undervisningsarbetet, entusiasmen och kreativiteten riskerar då att överskuggas av ”måsten”, administration och för många långa timmar.
Det är då lärare bestämmer sig för att göra något annat. Det är då studenter väljer bort yrket till förmån för någon annan, ofta mer välbetald, yrkesbana.
Detta är en av anledningarna till att vi står inför en stor lärarbrist. Nu måste politiker, förvaltningar och huvudmän inse att lärarnas tid måste tas tillvara på, inte missbrukas.
Lärarna ska finnas till för eleverna och då måste tiden finnas till för lärarna.