FETTDIET En brödkaka med fint fullkornsnamn innehåller runt arton sockerbitar. Det tåls att tänkas på. Idag käkar vi inte kyckling med pasta, vi käkar pasta med kyckling och glömmer någonstans bort att människan blev fet först när vi ”uppfann” det vita mjölet och sockret. Då är det lätt att gapa på andra som valt ett annat sätt att käka, ett sätt som varken behöver bli rabiat eller översittigt. Det skriver medieprofilen Cissi Wallin.
Igår skrev jag i Metro om mångas väldigt stora rädsla för naturläkemedel. Det där ovettiga dömandet av en hel värld, ni vet. Många är överlag löjligt skraja för allt som är nytt, främmande eller bara verkar allmänt ”konstigt”. Dieten/kosthållningen LCHF är inget undantag. Bor man i ett land där typ 75 % av oss är uppfödda på Skogaholmsmacka med prickig korv med ca 22 % kötthalt och ett stort glas Obo´y. Vi att till det så är det ju inte så konstigt, när man tänker efter.
Low Carb High Fat förändrade mitt liv, ytterst motvilligt. Jag har under hela mitt liv haft magproblem. Otaliga läkare, slangar med kameror i stjärt och genom hals och receptbelagda piller har inte gjort någonting särskilt mycket bättre. Jag var fram tills i maj i år i stort sett ständigt svullen om magen, gasig, bubblig, led av någon slags molade buksmärtor efter att jag ätit.
Jag har varit vegetarian och vegan i många år, började köpa laktosfritt, slutade med vetemjöl och åt bara andra kolhydrater som havre och typ kokt potatis och ris. Ingenting hjälpte. Magen var i kaos. Tills i maj i år då. Min sambo, som ville gå ner ganska mycket i vikt, fick rådet av en person att testa ”det här med LCHF”, och som den goda medmänniska jag är hängde jag på. Var nyfiken, och samtidigt sugen på att en gång för alla kunna skriva ner den där ”hajpade skiten”.
Men så blev det inte. En vecka efter att jag slutat med allt vitt mjöl, alla spannmål överhuvudtaget och läst på ordentligt om LCHF-kost och följt den noggrant var magen… den var lugn! Klart som tusan jag blev euforisk! Nu, några månader senare har min sambo gått ner åtskilliga kilon, jag ett gäng jag med. Mitt sockerberoende är utrotad, jag sover bättre, har bättre sex, bättre hy, är piggare och magproblemen är fortfarande puts väck. Det är något av en ”Jesusgrej”.
Visst låter det som en kletig saga? Det är det också. Men LCHF är inget för alla, och det är en miljöbov, som så mycket annat vi pysslar med. Men hela debatten om LCHF har blivit sjukligt svartvit. Det är tamefan värre att berätta att man käkar LCHF än om sina galopperande smittkoppor. För ja, man kan äta LCHF utan att överkonsumera kött. Jag äter till och med mindre kött nu än innan. I stort sett alla jag känner som ”LCHF:ar” gör det på ett väldigt sunt och medvetet sätt. Ibland unnar de sig en kaka, en pizza, så även jag. Balans är ju som bekant det man ska sträva efter, i allt.
Men hur lätt är det när man får horder av Skogaholmskramande bakåtsträvtalibaner efter sig så fort man yppar ett ord om att man skurit bort det där vi västerlänningar helt uppenbart och hör och häpna – bevisligen äter alldeles för mycket av – vitt mjöl och socker? Det där handlar ju bara om andras dåliga samvete. Jag hatade också alla som ”tagit tag i sig” när jag satt på Donken tredje dagen i rad och tryckte plusmeny och avslutade med en sedvanlig äppelpaj, drack läsk flera gånger i veckan, som någon slags måltidsdryck och tänkte på chips som någon slags… mat.
En brödkaka med fint fullkornsnamn innehåller runt arton sockerbitar. Det tåls att tänkas på, även om man älskar bröd men samtidigt känner sig lite svullen om magen ganska ofta. Idag käkar man inte kyckling med pasta, man käkar pasta med kyckling. Och glömmer någonstans bort att människan blev fet först när vi ”uppfann” det vita mjölet och sockret. Då är det lätt att gapa på andra som valt ett annat sätt att käka, ett sätt som varken behöver bli rabiat eller översittigt, utan snarare bara ett sätt att öka medvetenheten en gnutta. Hitta sin balans.