Idag och imorgon (6 – 7 november) står Zimbabwes president Mugabe värd för en uppmärksammad, internationell diamantkonferens. Gästlistan består av dignitärer från Angola, Demokratiska Republiken Kongo, Förenade Arabemiraten, Namibia, Sydafrika, Israel och Kina.
Den etiska och lagliga diamanthandeln befinner sig i en växande trovärdighetskris.
Kimberleyprocessen (KP), som 2003 startade som ett globalt certifieringsinitiativ för att motverka spridningen av konfliktdiamanter, utvecklas nu mot ett system som riskerar att legitimera en oetisk, och i vissa fall illegal, handel med diamanter.
Konsumenter saknar i dag en omfattande kvalitetsgaranti att inhandlade diamanter är utvunna och sålda under schyssta förhållanden.
Återförsäljare av diamantsmycken är ofta snabba på att upplysa sina kunder om att deras diamanter minsann inte är konfliktdiamanter. Diamanterna kommer ju med kimberleycertifikat, försäkras du!
Vad som då inte framgår är berättelsen om systematiska människorättskränkningar, förfalskade certifikat och smuggling för att undvika beskattning eller handelsförbud. För att inte tala om prisdumpning och korruption.
Allt detta har över åren uppdagats i delar av Kimberleyprocessens (KP) diamantproducerande medlemsländer. Det är även samma länder som certifierar sina egna diamanter.
Enligt definitionen är en diamant en konfliktdiamant bara om den används som finansieringsstöd för rebellverksamhet att störta en regering. En regering däremot, trots att den kränker sina diamantarbetares rättigheter, kan per definitionen inte producera konflikdiamanter.
Detta har allvarliga konsekvenser på människors säkerhet i flertalet av KP:s medlemsländer. Inte minst i Zimbabwe.
Ett deltagande i konferensen som nu pågår riskerar att legitimera historiken av statssanktionerat våld, diskriminering och korruption med rötter i diamantutvinningen i Zimbabwe.
Mellan oktober och november 2008 dödades över två hundra diamantletare av polis och militär i det diamantrika Marangeområdet, Zimbabwe. Det parastatliga gruvföretaget ZMDC, som är kopplat till Mugabes politiska parti, tog över gruvdriften.
Trots interna kontroverser bland KP-länderna infördes i november 2009 ett omstritt handelsembargo mot diamanter från Marange. Det hade då gått ett år efter massakern men misshandel och tortyr i området fortsatte.
Embargot luckrades snabbt upp för att helt försvinna 2011 men människorättsituationen förblev dyster. Samma år lämnade därför Global Witness sin roll som observatör till Kimberleyprocessen.
Den välrenommerade organisationen och så tillika initiativtagare till processen hade tappat tron på medlemsländernas politiska vilja att främja öppenhet och mänskliga rättigheter i diamantindustrin.
Det är bekymmersamt att även EU i slutet av förra året, efter påtryckningar från Belgien och den europiska diamantsektorn, tog beslutet att häva sina sanktioner mot blodsdiamanter från Zimbabwes Marangeområde.
Diamanterna som tidigare nådde den europeiska marknaden illegalt exporteras alltså nu direkt till Europa utan restriktioner.
Varken återförsäljare av diamanter eller konsumenter kan förlita sig på att kimberleycertifikatet är en kvalitetsgaranti för etiska och lagliga diamanter.
Företag och konsumenter behöver därför ta extra steg för att försäkra sig om att deras diamanter inte är kopplade till kränkningar av mänskliga rättigheter.