Pälsindustrin har börjat marknadsföra sina produkter som naturliga och miljövänliga, för att skydda sig mot djurhållningskritiken. Men det bygger på desinformation. Ett kilo minkpäls har fem gånger så stor klimatpåverkan som ull. Dessutom används gifter vid tillverkningen. Om du planerar att köpa päls i tron att det är ett miljövänligt alternativ, så bör du tänka om, skriver Jennika Lahti.
Parallellt med en växande kritik mot pälsindustrins djurhållning och en växande efterfrågan på etiskt och miljövänligt producerade varor så har pälsindustrin börjat marknadsföra sina produkter som naturliga och miljövänliga.
Trots att det inte finns någon given definition av begreppet ”naturlig”, och även om en produkt marknadsförd som ”naturlig” inte nödvändigtvis implicerar bra eller önskvärd, så kan en utgå från att vad konsumenten tror sig köpa när hen köper en ”naturlig” produkt är en produkt som är minimalt behandlad och fri från kemikalier.
Men pälsprodukter är inte så ”naturliga” som industrin själv proklamerar. För det första kommer över 85 procent av all päls på marknaden från farmdjur uppfödda i gallerburar. Det är inte en naturlig miljö.
För det andra används stora mängder kemikalier för garvning av skinn, färgning, blekning samt för att förhindra pälsens biologiska nedbrytningsprocess. Vid provtagning av päls har så höga halter av formaldehyd och krom uppmätts att de överskrider EU:s lagliga gränsvärden.
The World Banks klassificeringssystem för industriföroreningar rankar pälsberednings- och pälsfärgningsindustrin som en av de fem värsta när det gäller föroreningar av mark med giftiga metaller. Päls är alltså varken obehandlat eller fritt från kemikalier.
Enligt Konsumentverket får en produkt enbart marknadsföras som miljövänlig om den förbättrar miljön eller inte påverkar den alls. Produkten skall även ha fler miljöfördelar än liknande produkter på marknaden. Frågan är om päls har fler miljöfördelar än andra textilier?
I rapporten ”The enviromental impact of mink fur production” (2010) har den oberoende forskningsorganisationen CE Delft gjort en miljöanalys av minknäringens hela produktionskedja och studerat produktionens miljöpåverkan från början till slut. Ett kilo minkpäls har analyserats inom 18 olika kategorier för miljöpåverkan, bland annat klimatförändringar, övergödning samt utsläpp av giftiga kemikalier.
Resultaten har sedan jämförts med andra textilier som bomull, ull, akryl och polyester (syntetisk päls). I 17 av de 18 kategorier som studerats har minkpäls från 2 till 28 (!) gånger så hög miljöpåverkan som de andra textilierna.
Enligt rapporten har ett kilo minkpäls mer än fem gånger så hög klimatpåverkan som ull, som i sin tur har högst klimatpåverkan bland de andra textilierna i jämförelsen.
Växthusgasutsläppen kommer från flera delar av produktionscykeln, bland annat foderproduktion, frakt av foder, frakt av pälsprodukter, elektricitet för att hålla foder fruset samt direkta utsläpp från farmerna i form av metan och dikväveoxid.
Enligt rapporten krävs det 11,4 minkar för att producera ett kilo päls. En mink äter uppskattningsvis 49,4 kilo foder under sin livstid. Det innebär att det går åt 563 kg foder per kilo päls. Produktionen bör därför klassas som extremt ineffektiv ifråga om resursåtgång.
I djurhållningsprocessen, via kadaverhantering och djurens avfall, släpps även kväve och fosfor ut i ekosystemet, vilket orsakar övergödning i skogsmark och vattendrag. Dessa föroreningar är så pass allvarliga att miljöbalken klassar pälsdjursuppfödningen som en miljöfarlig verksamhet.
Baserat på dessa fakta kan enbart en slutsats dras: pälsindustrin är en miljöförstörande verksamhet, från produktionscykelns början till dess slut.
Synen på päls som ett naturligt och miljövänligt alternativ till syntetiska material bygger på desinformation. Vår tids starkaste försäljningsknep stavas green wash, därför vinner pälsindustrin på att desinformationen sprids. Så om du planerar att köpa päls i tron om att det är ett miljövänligt alternativ till andra textilier, så bör du tänka om.