Foto: Lefteris Pitarakis / AP
Debattinlägg

”Bojkotta varor från ockuperat område”

Mellanöstern ·

”Så länge inte USA:s, Storbritannien och EU:s kapitalintressen och politiska strategier inte störs kan slakten pågå. Palestinierna i Gaza och assyrierna i Irak blir bondeoffer i ett avskyvärt spel där deras blod och framtid offras” skriver 6F – fackförbund i samverkan.

Om debattörerna

Jonas Wallin
Förbundsordförande Elektrikerna
Johan Lindholm
Förbundsordförande Byggnads
Micke Johansson
Förbundsordförande Målarna
Janne Rudén
Förbundsordförande SEKO

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Folkmord och etnisk rensning. Massflykt av människor från krigszoner. Detta är verkligheten för miljontals människor runt om i världen.

Vi ser det på TV, men trubbas av och ägnar oss åt våra dagliga sysslor. Det är ju inte oss det gäller.

Men när våra medmänniskor mördas, lemlästas, våldtas eller jagas bort från sina hem är det i allra högsta grad vår sak.

Rubrikerna sommaren 2014 har varit, med berättigande, av krigsformat, för det är ett krig som pågår mot civilbefolkningen i Gaza, Syrien och nu även i Irak.

Ett krig är det som bara kan jämföras med de avskyvärda brott som begicks i Song My, Guernica, Oradour, BabijJar, Katýn, Lidice, Sharpville, Treblinka, Srebrenica och nu denna sommar även i Irak och på Gazaremsan.

Vi skulle kunna lägga till många fler platser i historien av avskyvärda brott och grymheter som skett i Guds eller den militära säkerhetens namn. Eller till och med i frihetens namn.

Världssamfundet har tigit still. Man skyller sin tystnad i detta ögonblick på nedskjutningen av det malaysiska passagerarplan som skett över Ukraina.

Men sanningen är att världssamfundet inte bryr sig det bittersta om hundratals palestinska barn mejas ner av Israels välbeväpnade styrkor. Inte heller om att den assyriska kristna folkgruppen, som haft sitt hem i Irak i flera tusen år, nu mördas eller jagas ut av islamistiska terrorgrupper.

Och varför denna iskalla tystnad? Varför ser vi inte denna cynism?

Orsaken är inte brist på information. Världspressen rapporterar nästan dagligen både från Gaza och Irak. Ansedda tidningar som The Independent eller New York Times, bara för att nämna några, har haft omfattande rapporter.

Orsaken är enkel, men ack så cynisk.

Så länge inte USA:s, Storbritannien och EU:s kapitalintressen och politiska strategier inte störs kan slakten pågå. Med andra ord blir palestinierna i Gaza och assyrierna i Irak bondeoffer i ett oerhört och avskyvärt spel där deras blod och framtid offras.

Vi läser dagligen om hur sjukhus beskjuts i Gaza, hur oskyldiga civila utan pardon mejas ner. Men också förfärande uppgifter från ansedda källor om hur människor slaktas eller jagas bort för att extremister skall upprätta en fundamentalistisk stat som nu sker i Irak.

Detta enbart för att de som bor där sedan flera tusen år har en annan tro.

Som fackliga organisationer är vi etniskt och religiöst neutrala.

Vi ser inte till varifrån människor kommer eller vilken religiös uppfattning de må ha. Vi ser till allas lika värde och vårt gemensamma intresse som arbetare och löntagare.

Men det innebär inte att vi som fackföreningar står neutrala när vi ser hur människovärdet, mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet trampas under fötterna av blodbesudlade kängor.

Vi kan inte längre tiga still, det är dags att ta bladet från munnen. Vi protesterar från 6F mot denna cyniska politik och uppmanar till solidaritet med offren för denna politik!

Vi uppmanar alla demokratiska krafter att protestera högljutt innan det är för sent.

Det är i allra högsta grad rimligt att omvärlden markerar genom en bojkott av varor som producerats på ockuperad mark.

Vi ansluter oss också till det krav som den nordiska arbetarrörelsen ställt om internationell närvaro i Gaza.

Vidare kommer vi även att ta upp frågan i de fackliga internationaler som vi tillhör och uppmana dem att ställa samma krav.

Det är dags att agera. Är vi tysta är vi medskyldiga till det fortsatta barbariet!

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.