I början av 1930-talet stod högerledaren Arvid Lindman inför ett dilemma. Hur skulle han handskas med sitt nationalistiska, delvis naziinfluerade ungdomsförbund?

Slutsatsen blev att inte kompromissa med demokratins principer, även om priset blev decennier i opposition. Högern kastade 1934 ut sitt nationalistiska ungdomsförbund.

Igår, dagen innan Trump svärs in som president, gav Anna Kinberg Batra besked. 

Den lindmanska parentesen 1934-2017, när högern avvisade extremhögern och istället sökte sig mot den liberala och demokratiska borgerligheten är över. Moderaterna vill nu släppa in SD i värmen. Det är sorgligt att se.

Men problemet med denna nya spelplan är inte om den leder till Moderaternas misslyckande att erövra regeringsmakten 2020 eller dessförinnan, eller misslyckas att fälla Löfvens regering och budget.

Problemet är heller inte att Anna Kinberg Batra abdikerat som ledare för borgerligheten, och avvecklar ”alliansen” för detta har länge enbart varit en tidfråga. Nu är det bygge som Fredrik Reinfeldt inledde 2003 över.

Nej, det stora problemet är om den politik Anna Kinberg Batra, Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor skulle kunna komma överens om genomförs. Det skulle vara en attack på svenska löntagare och välfärden som vi aldrig sett maken till.

En gemensam regeringspolitik utformad av denna mardrömstrio skulle innebära:

• En enorm attack på välfärden. Vinstdriften skulle fortsätta eftersom alla tre älskar privata vinster i välfärden. För Moderaterna är detta deras partiprogram, SD har övertygats av direktörerna i Svenskt näringsliv och Kristdemokraterna har satt i system att tvärt emot Jesus budskap vilja kasta månglarna in i templet i form av riskkapitalbolag i äldrevård och skola. Dessutom kommer denna trojkas skattesänkningar minska resurserna och öka bristerna i välfärden.
• Ökad ojämlikhet. Med enorma skattesänkningar kommer dessa tre partier fortsätta ökningen av den ekonomiska ojämlikheten. Under den förra borgerliga regeringen hamnade Sverige i OECD-toppen för länder där ojämlikheten exploderar. För högern är detta också en smart strategi, eftersom alla samhällsproblem alltid kan riktas nedåt, mot bidragstagare, pensionärer och invandrare – på så sätt blir deras egna politik en jetmotor för den egna samhällsanalysen.
• En attack på Sveriges arbetare och löntagare. En ren högerregering kommer ge sig på grundläggande fackliga rättigheter och kollektivavtalsmodellen. De vill inte ha, schyssta villkor vid offentlig upphandling och att svenska kollektivavtal och villkor ska gälla i Sverige. Denna trio kommer försvaga facket och arbetarklassens möjligheter att hålla uppe sina kollektiva rättigheter, de kommer öka möjligheterna till osäkra anställningsformer och ifrågasätta Lagen om anställningsskydd. Sd, M och Kd är idag i armkrok med arbetsgivarorganisationen Svenskt näringsliv som vill pressa tillbaka löner och villkor för de som gör jobbet. Detta är destruktivt och ineffektivt, men det kommer vara en högertrojkas agenda från dag ett.

Sammantaget är det trist att en 83 år gammal demokratisk hederskodex faller. M gör nu vad som helst för makten. Även sådant som inte ens 30-talets högermän ville sänka sig till, att ta makten med ultrahögern.

Men samtidigt gör det spelplanen klar. Vi som vill något annat, måste nu samarbeta för att undgå denna högerregering 2018.