Tar Norge och Danmark äldrepolitiken på större allvar än vad Sverige gör? En lite märklig, men fullt befogad fråga.
I våra grannländer har man nämligen insett behovet av en renodlad äldreminister. Det har vi inte i Sverige – men det är på tiden att nästa regering tillsätter en sådan.
Idag är två miljoner svenskar, en femtedel av befolkningen, över 65 år. Om tio år väntas åldersgruppen ha ökat med ytterligare 300 000 personer. En stor grupp med omfattande och komplexa utmaningar och möjligheter.
För även om vi seniorer inte är en enhetlig samling finns det flera seniorpolitiska frågor som måste hanteras mer samordnat än vad som sker idag.
Några av de stora utmaningar som rör seniorer är till exempel låga pensioner, det växande underskottet på bra bostäder för äldre, brist på fasta läkarkontakter, otillräcklig äldreomsorg, slitsamt anhörigvårdande, åldersdiskriminering på arbetsmarknaden och ensamhetsproblematik.
Det är omfattande frågor som berör väldigt många människor och flera olika delar av vårt samhälle.
Avsaknad av samordning och helhetssyn i äldrefrågorna gör att vi riskerar att gå miste om de reformer som behövs för att lösa de komplicerade och sammanflätade utmaningar som idag berör äldre personer.
Utan kraftfull ledning och ett tydligt äldrefokus kommer vi åter få se lösningar och beslut som inte löser problemen, utan tvärtom kostar mer än de smakar för samhället.
Ett exempel är fallskador. Fall är den olyckstyp som orsakar flest akutbesök och i snitt dör tre äldre personer varje dag i fallolyckor. Fallskador leder dessutom ofta till andra hälsoproblem och kan orsaka isolering och depression.
Förutom smärta och utdraget mänskligt lidande orsakar fallskadorna kostnader för samhället på hela 11 miljarder varje år. Att minska fallskadorna borde alltså vara mycket högt prioriterat.
Problemet är att effektivt förebyggande av fallskador skulle behöva omfatta åtgärder inom helt skilda områden, som bra och näringsrika måltider (äldreomsorg och pensioner), motionera och träna sin balans (folkhälsa), ha råd att bo i en tillgänglig bostad (bostadsfrågor och pensioner), undvika olämpliga läkemedel (sjukvård) eller att snöröjningen fungerar (trafikfrågor).
Ska fallskadorna kunna minskas måste vi ha en ansvarig minister med helhetsansvar som kan fokusera på alla de frågor som berör seniorer.
Traditionellt sett har äldrefrågorna handhavts inte bara av olika ministrar, utan också i olika departement. Ingen samordning har funnits.
Dessutom har äldreministrarna i de senaste regeringarna haft ytterligare portföljer, så som barn- och jämställdhetsfrågor – mycket viktiga frågor också dessa. Men det skickar en signal om att äldrefrågorna inte anses viktiga nog.
Äldre upplevs inte heller som prioriterade i vårt samhälle.
I förra årets SOM-undersökning bedömde 75 procent av de svarande att äldre bortprioriteras framför andra grupper i samhället och 59 procent anser att allt mindre resurser i samhället går till äldre.
De svarande som själva fyllt 65 år upplever i ännu högre grad att äldre är bortglömda i samhället.
Detta är inte bara tråkiga siffror, utan också ett tecken på att den förda seniorpolitiken inte är tillfredsställande.
Vi seniorer blir allt fler och vi både vill och kan bidra till samhället med all den erfarenhet som vi bär med oss från ett långt liv. Men då krävs att samhället tar vår kompetens, livssituation och utmaningar på allvar.
SPF Seniorerna anser att det är dags att Sverige gör likadant som Danmark och Norge. Nästa svenska regering måste ha en renodlad äldreminister!