Ordförande för SSU Front, som SSU Södermalm numera kallar sig, tycker på SVT Opinion att det är ”skandalöst” att kalla ett rasistiskt arrangemang för just rasism.
Han tycker inte att det är att rasistiskt att baserat på hudfärg exkludera människor från att delta i olika arrangemang.
Om man tittar på definitionen andra använder av rasism, kan man sammanfatta det till följande: ”en tro på att individer inom en särskild grupp, exempelvis baserat på hudfärg eller kultur, delar en uppsättning förmågor och med denna utgångspunkt rättfärdiga diskriminering.”
Att regeringens ungdomsförbund, som dessutom finansieras av skattepengar, via öppna Facebook-sidor bjuder in till ett seminarium där det står att vita inte är välkomna är exakt detta.
Extra pikant i sammanhanget är givetvis att arrangemanget ska hållas i Löfvens eget partihögkvarter.
Men det finns annat som skiljer vad jag tycker är skandalöst och vad Dustin Zojaji tycker är det. I april 2015 målade han en banderoll med budskapet ”Vi skjuter vår tids generaler – VD:arna. SSU Front” till en demonstration.
Skandalöst räcker inte ens som beskrivning för det faktiskt.
Det än mer tragiska är att SSU är Socialdemokraternas vanligaste rekryteringsbas för framtida ledare.
Solidaritet, jämlikhet och rättvisa var länge något socialisterna byggde sitt politiska engagemang på. Själva andemeningen med solidaritet är förmågan att engagera sig och arbeta för grupper som man själv inte tillhör. Annars kallas det inte solidaritet.
Att jobba för att den egna gruppen ska få rättigheter har människan gjort sedan urminnes tider. Förmågan och viljan att även kunna arbeta för att andra människor, som tillhör helt andra grupper, ska få det bättre är det nya.
Men det har SSU tragiskt nog glömt bort i sin iver att stå överst på den identitetspolitiska barrikaden.
Det har i debatten som följt dragits paralleller till såväl HBTQ-rörelsen som ANC och Medborgarrättsrörelsen i USA. Det är inte bara solidaritet som SSU inte har koll på, de har även snoozat sig igenom historielektionerna i skolan.
För den gemensamma nämnaren mellan alla dessa rörelser är just att de alltid bjudit in vem som helst i kampen. Man har inte exkluderat, tvärtom har parollen varit att ju fler desto bättre oavsett hudfärg, kön eller sexuell läggning.
Du behöver inte vara gay för att gå i Pride-tåget eller engagera dig i RFSL. Du behöver inte vara svart för att arbeta för svartas rättigheter i USA. Det räcker om du sympatiserar med deras frågor. Det är inte dina yttre attribut som avgör utan vad du tycker som räknas.
Men gud förbjude om du med din vita hud vill lyssna på när regeringens ungdomsförbund SSU vill prata islamofobi en höstkväll 2016.