Postnords haveri är resultatet av statligt ägande. Sverige borde ha börsnoterat bolaget för länge sedan.
Förra året inkom över 100 000 klagomål till Postnord på grund av undermålig service. En granskning av Post- och telestyrelsen visar också att kvaliteten på postutdelningen försämrats markant de senaste åren.
Vanligt är att brev inte kommer fram över huvud taget – eller delas ut till grannen.
Detta är allvarligt, för bakom varje försändelse som inte levereras finns en människa som går miste om information. Fortfarande sker myndighets- och företagskontakter i stor utsträckning via brev.
I SVT Nyheter berättar Bodil Alverdals hur hon blev av med A-kassan eftersom ett brev från Arbetsförmedlingen inte kom fram.
När näringsminister Mikael Damberg ställs till svars om Postnords undermåliga verksamhet, framhåller han sitt förtroende för att bolaget ”jobbar strategiskt med de här frågorna.”
Han verkar också känt till problemen under en längre tid: ”Jag hade en dialog med Postnord långt innan de här bristerna uppmärksammades i era artiklar. Bolaget har redogjort för vad de gjort för att förbättra läget. Det ser ut som det blivit bättre under andra kvartalet”, säger han till Svenska Dagbladet.
Hade det varit ett privat företag som misskött sig så gravt, hade näringsministern troligen varit den första att offentligt peka finger.
Incitament att mörka ineffektivitet och misslyckanden är ett av många skäl till varför staten inte är en lämplig ägare av företag.
Detta insåg Alliansregeringen och i samband med sammanslagningen av Posten AB och Post Danmark 2009 gjorde den ett hedervärt försök att minska statens ägarandel i bolaget genom att förespråka en börsnotering.
Men Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet satte stopp för planerna.
Tomas Eneroth, dåvarande näringspolitisk talesman för Socialdemokraterna, var mycket nöjd med detta. ”Det gäller att sätta fokus på det uppdrag som Posten har, att säkerställa postservice i hela landet. Det är viktigt att ägna kraft åt det och inte åt en börsintroduktion”, sa han till Dagens Nyheter.
Per Bolund stämde in: ”Vi ser det som en samhällstjänst och infrastruktur som behövs för ett fungerande samhälle, och vi är inte säkra på att den kan utföras i privat regi”.
I dag kan vi se frukten av denna vurm för statligt ägande. Postnord befinner sig i fritt fall och har en nästan obefintlig lönsamhet.
Priset är troligtvis betydligt lägre nu än om man sålt det för några år sedan då lönsamheten var bättre. Detta gör också bolaget mindre börsmässigt, men det är ett bättre alternativ än att fortsätta på den inslagna vägen.
Enligt PTS beror Postnords kvalitetsförsämring på ”det starka förändringstryck som den svenska postmarknaden befinner sig under”. Det beror i sin tur på sjunkande brevvolymer, växande e-handel och färre morgontidningsprenumeranter. ”Detta har medfört behov av organisationsförändringar som, på sättet de genomförts, har orsakat de aktuella problemen”, skriver PTS.
Detta förändringstryck hade sannolikt hanterats bättre om företaget haft privata ägare. Trycket på styrelsen hade då varit hårdare och möjligheten att göra genomgripande förändringar av företaget hade varit större.
Samma regering som mixtrar med siffror för att kunna beskylla privata vårdföretag för ”övervinster”, ser helt mellan fingrarna när statliga bolag gravt missköter sina uppdrag.
Det visar varför staten inte ska äga bolag – samt varför denna regeringen är särdeles dåligt lämpad för detta.
Fotnot: Den 6 oktober klockan 22 medverkar Siri Steijer i Opinion Live.