Vi slet arslet av oss lokalt före valet på alla upptänkliga sätt för att få igenom ett regeringsskifte, som skulle ge oss en arbetarledd regering som också byter till en ny politik.
Vi i Handen har länge varit pådrivande fackligt och politiskt, men nu breder besvikelsen och ilskan ut sig bland oss byggnadsarbetare och våra vänner. För att förstå det, måste man veta att vi är vana vid att ta hand om vårt eget öde, vara aktiva och inte stå vid sidan om och låta andra styra oss.
Det spel som nu utspelar sig i riksdagen är ett enda stort hån mot allt vad vi står för. Att demokratin inom arbetarrörelsens organisationer, fack och parti har sina brister, det vet vi. Något som vi kämpar för att komma tillrätta med varje dag genom att mobilisera medlemmarna för att de ska känna att de gör skillnad.
Att fack- och partiledningar gömmer sig och duckar för att ta ställning mot Stefan Löfvens samarbete med de borgerliga partierna, det är ett direkt hån mot oss kämpar för solidaritet och rättvisa.
Och det känns för jävligt att Socialdemokraterna väljer bort ett politiskt samarbete i en regering med Vänsterpartiet, om man ser det från vårt byggjobbarperspektiv. Stefan Löfven har inte fått någon fullmakt från oss att föra en högerpolitik. Det är ett svek att tro att vi kan samarbeta med dem som kört över oss i åtta år.
Vi i Handen har varit pådrivande i facklig politisk samverkan. Vi vill gärna se en röd tråd från vårt lokala arbete till Byggnads centrala avtalsstrider för att svenska kollektivavtal ska gälla på svenska arbetsplatser, för att det ska vara ordning och reda på arbetsmarknaden, för tydlig markering mot rasism och främlingsfientlighet. Vårt engagemang har gjort skillnad.
Under EU-valet kunde vi se ett genomslag för våra frågor. Vi får gå tillbaka till valrörelser på 70-talet för att se något tillfälle när fackföreningsrörelsen har lyckats sätta agendan som i våras.
Vårens fackliga strider inom Seko och Byggnads vittnade om behovet att finna politiska lösningar som tar sin utgångspunkt i vår vardag och våra arbetsvillkor. Vi vann opinionen och stödet från allmänheten var massivt.
För att manifestera den inslagna vägen, kampanjade vi och höll valmöte i Handens G:a Folkets Hus, med Byggnads förbundsordförande Johan Lindholm, på temat ”Dags att stoppa skitlivet”.
Veckan efter lockade vi Karl-Petter Thorwaldsson till vårt fackliga medlemsmöte på Vegabaren i Handen. LO-ordföranden uttalade sitt stöd för våra krav om en ny regering som också skulle byta politik.
Sen går det en dag, två dagar, tre dagar efter valet. För varje dag går vi mot en undergång. Stefan Löfvens vandring högerut i politiken är en katastrof som måste stoppas. Nu cementerar sossarna en borgerlig linje där vi arbetare och väljare har satts på åskådarplats.
Med sitt agerande öppnar Stefan Löfven för ett rosornas krig. Fackföreningarna måste gå i opposition, om vänstern stängs ute ur regeringen. Fegt av sossetoppen att skylla på det parlamentariska läget.
Viljan saknas i LO-ledningen för att utmana partitoppen. Transport och Pappets vågade i alla fall vara så hederliga att de uttalade sitt stöd för vänstern. Var är resten av fackföreningsrörelsen?
Sammankalla LO-styrelsen så att vi arbetare kan tala om att vi kräver en socialdemokratiskt ledd regering där vänstern ingår.
Politik är för viktig för att vara ett taskigt parlamentariskt spel. Skall det vara så att vi arbetare låter oss köras över utan protester, så gräver vi vår egen grav. Då skulle Seko och Byggnads inte avslutat sina stridsåtgärder i våras. Då skulle vi fortsatt strejka till oss den rättvisa och rättigheter våra politiker inte kan/vill ge oss.
Låt borgarna gå sin egen kräftgång och visa att de utgör en majoritetsopposition ihop med sitt stödparti Sverigedemokraterna, precis som de var under förra mandatperioden. Vi räds inte ett nyval. Då kanske vårt valmanifest inte kommer veckan före valet?
Vad vi inte vill ha, är fyra år till av borgerlig politik. Hur svårt kan det vara att bilda vänster-sosse-regering så att oppositionen inte kommer undan? Vill borgarna göra gemensam sak med SD så låt dem göra det. Rädda folket, inte borgarna.
Vi har inte gett de socialdemokratiska politikerna mandat och förtroende för att de ska kunna svika sina löften. Snart har vi ett folk utan regering och en regering utan folk!