På DN Debatt den 17 november 2015 flaggar Jan Björklund för att Folkpartiet ska byta namn till Liberalerna och skriver:
”Liberalismen är inte en färdig åsiktskatalog, utan ett förhållningssätt”.
Nja, eller flera. Som den gamle Folkpartiledaren Gunnar Helén sa: ”Att vara liberal är att vara kluven”.
Är kluvenhet vad dagens och morgondagens partiarbetare och väljare önskar sig? Är det inte motsatsen, relevans och stringens.
Sedan 25 år heter partiet redan Folkpartiet Liberalerna. Hur nytt blir det med bara Liberalerna? Är det förkortningen LIB man hoppas på?
Ett nytt namn är inget dramatiskt. Företag, organisationer och föreningar byter namn.
Oavsett namn, Folkpartiet, Liberalerna eller LIB, betyder det inget för partiets utveckling.
I princip kan man byta till Nu Partiet, namnet växer sig starkt om partiets politik har ett starkt innehåll.
En gång var Folkpartiet det största borgliga partiet. Idag ligger väljarstödet kring kritiska 5,4 procent. Att man vill förändra något är förståeligt.
Men problemet är knappast namnet utan det som finns bakom siffrorna.
Hur uppfattar väljarna liberalism? Handlar det om liberalkonservativa, nyliberala, marknadsliberala eller socialliberala. Vissa kanske hoppas att partiet menar libertiner.
Men liberalism handlar om frihet förklarar Folkpartiet på sin hemsida.
Frihet för vem, när, var och hur stor?
Frihet att välja en skola som haltar enligt alla undersökningar.
Frihet att välja en vård som går på knäna med stängda avdelningar.
Frihet för banker att ta emot miljardstöd utan återbetalning.
Frihet är ett stort ord när det används om demokrati och rättigheter som yttrandefrihet.
Denna frihet finns i grundlagen och är allas egendom.
Men en fungerande nation behöver en viss reglering av friheter: Reglerande system för skatter, rättsväsende, infrastruktur, utbildning.
Sveriges framgång beror på att vi följer reglerande system. Borttagna regleringar av finansmarknaden, har resulterat i finanskriser som stukat hela nationen.
- Når Folkpartiet framgång genom att erbjuda frihet? Känner sig väljarna ofria?
De är förmodligen mer oroliga över arbete, bostad, integrering, kommunikationer och skola.
Lyssnar väljare till Björklunds ord som ”liberal reformagenda” ,”social rörlighet”, och ”ge alla förutsättningar att nå sina livsmål”?
Jag tror att väljare är trötta på pratpolitik och debatter med retoriska trick. Väljarna vill se handling och resultat.
Kan Folkpartiet stå för en klok politik som andra partier gärna ansluter sig till. Ensam är inte stark för ett litet parti.
- Avstå från namnbytet. Skänk pengarna.
Folkpartiet är inte är ett särskiljande namn. Alla partier och väljare är folk.
Men behåll ändå Folkpartiet så länge och spara miljontals kronor för namnbytet. Besluta på landsmötet 20 november att miljonerna ska doneras, till exempelvis Mattecentrum.
Björklund skriver också: ”Vi bejakar utveckling, vi tar till oss digitaliseringen…”. Namnbytes-miljonerna kan bli en grundplåt till en ”kod-skola”.
Eller är det en för liberal tanke?