Den senaste veckan har media uppmärksammat ett fall där en familj på Österlen påstod sig ha flyttat utomlands och därigenom undgått skolplikt. I själva verket vistades familjen i Sverige, de hemundervisade inte som det uppgetts och barnen var mycket isolerade.
Det är naturligt att känslor rörs upp när föräldrar inte tar, eller kan ta ansvar för sina barn, samtidigt som rektorer och kommunens socialarbetare missköter sina uppdrag.
Men när vi hamnar i affekt blir analysförmågan grumlad, vi rasar fram och då hamnar eftertänksamhet och gott omdöme på efterkälken.
Ett tankefel vi ofta gör är vad som kallas ”in-group bias”. Det innebär att när vi hör talas om en person från en annan gruppsom gör något vi anser omoraliskt så ser vi detta som regel för beteenden hos gruppen som helhet.
Hade någon ur vår egen grupp gjort samma sak så hade vi sett det som undantag. På detta vis bygger vi upp våra fördomar kring den andra gruppen.
Låt oss då ta en titt på några fördomar vi har kring hemundervisande familjer:
- Hemundervisare är religiösa tokar.
- Barnen blir isolerade i hemmet.
- De kan omöjligt lära sig särskilt mycket.
Som journalister är det väldigt viktigt att vi granskar våra fördomar innan vi börjar skriva utifrån dem – och på så vis ännu en gång bekräftar gruppens förvridna bild hos allmänheten.
Tyvärr har detta inte varit praxis bland journalistkåren den senaste veckan. Istället har en rad rusiga artiklar och inslag producerats av till exempel Sydsvenska Dagbladet, men även av SVT.
Vilka är då familjerna som vill hemundervisa? Svaret är att de är vanliga familjer med som av olika anledningar ser hemundervisning som ett tilltalande alternativ. Till exempel:
- Pedagogiska skäl. Det finns föräldrar som är intresserade av pedagogiska metoder som Montessori eller Waldorf men som inte bor i närheten av sådana skolor.
- Barnet trivs inte i skolan. Det kan vara av sociala eller akademiska skäl, men många skolor mäktar inte med att anpassa sin undervisning då kan hemundervisning vara en lösning under en period.
- Andra intressen. Ibland kan barn ha aktiviteter som tar mycket tid i anspråk. Hemundervisning brukar ta runt 2-3 timmar per dag om man följer en vanlig läroplan, vilket lämnar tid till andra aktiviteter.
- Förtryck. Kanske är barnet av annorlunda sexuell läggning, etnicitet eller rasifierat. I USA är 10% av alla hemundervisande familjer svarta. Främsta anledningen dessa föräldrar anger är rasism från skolpersonal och andra elever, men även en alltför eurocentrisk läroplan.
Kanske borde vi se på hemundervisning som vi ser på abort: vi kan vara för eller emot, ha förståelse för varför någon vill ha denna rättighet eller ej, men samtidigt inse att förbud inte leder oss framåt.
Kanske hade barnen i familjen på Österlen inte farit så illa om föräldrarna inte känt sig tvungna att gömma sig för myndigheterna. Ett är säkert, det hade gjort det betydligt lättare för rektorn och social arbetarna på Ystads kommun att göra sitt jobb.
Låt oss försöka förstå varandra istället för att fördöma och fördumma.
Nu vill vi se några sensationella reportage från hemundervisande familjer som kardar garn på 4H-gårdar eller svingar plastklubbor i det lokala innebandylaget!
