Arbetsförmedlingen (AF) kommer att stänga 130 kontor. Det beslutade myndighetens ledning på måndagsförmiddagen. Färre än hälften av de 242 arbetsförmedlingskontoren blir kvar.

För en månad sedan varslades 4500 anställda om uppsägning. Det är ett av de största varslen i Sverige i modern tid. Men det dröjde fram till i dag innan omfattningen av de aviserade kontorsnedläggningarna stod klart.

Att statens närvaro försvinner i landets kommuner är dels en konsekvens av budgeten, som innebär ett minskat anslag till personal och förvaltning på 900 miljoner kronor, och dels en konsekvens av januariavtalet som innebär att i stort sett hela AF:s utförarverksamhet privatiseras fram till 2021.

Det kommer leda till enorma efterverkningar för arbetslösa och arbetsgivare men även för landets kommuner.

Problemet är nämligen att det i budgeten inte finns medel avsatta till privata aktörer. Så vem ska då ta ansvar för de utsatta?

Det vore en sak om det fanns en plan för hur hanteringen av de arbetslösa ska lösas genom den gigantiska nedskärningen. Men detta saknas ännu.

Regeringen har ännu inte presenterat en plan för hur kommunerna ska hantera konsekvenserna av att AF:s lokala verksamhet antingen helt försvinner eller kraftigt försämras till följd av beslutet om att reformera myndigheten.

Flera kommuner har redan gått ut och varnat för riskerna med nedläggning av arbetsförmedlingskontor och den ökade belastning som det leder till.

Även om Sverige befinner sig i en högkonjunktur finns stora utmaningar. Hela 80 procent av de inskrivna på AF är personer med utsatt ställning på arbetsmarknaden, så som funktionshindrade, lågutbildade, utomeuropeiskt födda och personer över 55 år.

Sveriges kanske största utmaning handlar om hur vi ska få de utrikes födda i arbete, som utgör mer än hälften av de inskrivna.

Centern, som drivit fram raseringen av AF, menar att Australiens helt privatiserade arbetsförmedling är lösningen på utanförskapet.

Men Arbetsmarknadsutredningen, som nyligen presenterades, är skarpt kritisk till raseringen av AF då forskning visar att offentlig arbetsförmedling generellt sett presterar bättre än privat arbetsförmedling och att kostnaderna istället riskerar öka till följd av privatiseringen.

Utredningen slår även fast att det inte går att kopiera andra länders system.

Faktum är att Sverige enbart 2015 tog emot nära 30 000 fler asylsökande än vad Australien tog emot under hela perioden 2000-2015. Trots detta är långtidsarbetslösheten högre i Australien.

Då är det mycket anmärkningsvärt hur Australien kan bära på lösningen på hur Sverige ska hjälpa de utsatta på arbetsmarknaden.

Man kan tycka vad man vill om AF. Du som läser det här inlägget saknar sannolikt förtroende för myndigheten – det gör nämligen allmänheten.

Men inte de som har kontakt med AF. De senaste tio åren (!) har i genomsnitt hela nio av tio arbetsgivare som vänt sig till AF varit nöjda.

AF ger inte människor jobb, men däremot bidrar myndigheten till att drygt en tredjedel av de arbetslösa får jobb. Då räknas inte ens de personer som fått jobb genom anställningsstöd in.

Myndigheten ses av EU-kommissionen som en väl fungerande myndighet ur ett europeiskt perspektiv och är enligt OECD anledningen till att nyanlända kvinnor kommer i arbete i större utsträckning än i exempelvis Tyskland.

Samtidigt fastslås i en avhandling från Stockholms universitet att de länder som satsar på arbetsförmedling har en lägre arbetslöshet.

Men likväl ska AF slaktas. Det här kommer innebära att fler personer riskerar hamna i långtidsarbetslöshet och utanförskap. Om det råder inga tvivel.