De milda domarna efter misshandeln i Kortedala sätter fingret på en omoral i det svenska rättssystemet. Den som är kapabel till fruktansvärda brott måste också anses kapabel att ta konsekvenserna av sina handlingar. Ungdomar som begår de grövsta brotten kan inte få leva vidare i frihet som om ingenting hade hänt, skriver Kent Ekeroth (SD).
Nu har det hänt – igen. Ett sadistiskt överfall på en oskyldig människa har enligt svensk lag och svenska domstolar resulterat i vad som närmast kan beskrivas som inget straff alls. För det är i princip vad domen mot dem som misshandlade 61-årige Carl-Eric Cedvander i Kortedala innebär.
Förövarna kan fortsätta sina liv i frihet som om ingenting hade hänt. Straffet de fick blev istället ”ungdomsvård med ungdomskontrakt och ungdomstjänst”.
Detta så kallade straff utdömdes efter att sex personer attackerat Carl-Eric Cedvander, en försvarslös sjukpensionär, efter att han reagerat då de gett sig på hans hund medan han var och handlade. Ungdomsgänget överföll honom och utsatte honom för en oerhört rå misshandel.
En av killarna ska dessutom, när Cedvander låg försvarslös på rygg i den torrlagda fontänen på Kortedala torg, ha tagit sats och sparkat honom en sista gång i huvudet – varefter han vände sig om och ”skrattade rått” enligt vittnesmålen.
Under gårdagens regeringsförklaring tog Fredrik Reinfeldt upp en satsning på rättsväsendet som omfattar 1,5 miljarder kronor. Hur dessa pengar kommer att fördelas har inte redovisats än. Men att döma av vad regeringen tidigare åstadkommit på området har man anledning att vara skeptisk – till exempel har Riksrevisionen varit djupt kritisk mot att regeringens tidigare satsningar inte lett till några förbättringar.
Utöver det talar Beatrice Ask om ”höjda straff” för bland annat sexualbrott och organiserad brottslighet. Här kan man inte undgå att sätta det i relation till de påtryckningar som Sverigedemokraterna gjort i riksdagen.
Vi har flera gånger krävt hårdare straff för bland annat sexualbrott och organiserad brottslighet. Detta har övriga riksdagspartier i Sjuklövern konsekvent röstat nej till. När vi i Sverigedemokraterna presenterade vårt förslag mot organiserad brottslighet tillät allianspartierna inte ens att det skulle få läggas, med hänvisning till att det inte är så akut.
När nu Alliansen suttit i regeringsställning i sex år brottas vi fortfarande med en lagstiftning som inte ger brottsoffer den upprättelse de förtjänar. På alla dessa områden har Sverigedemokraterna gång på gång försökt regeringen att tänka om, utan resultat.
Ett exempel på denna slappa lagstiftning ser vi i fallet beskrivet ovan. Resultatet av det grova och sadistiska överfallet i Kortedala blev att Carl-Eric Cedvander fick skador för livet. Han blev blind på ena ögat. Han minns inget från de senaste två åren. Han har förlorat styrka i armar och ben, samt fått talsvårigheter.
Åklagaren yrkade i sin slutplädering på ”synnerligen grov misshandel”, vilket är den allvarligaste formen av misshandel enligt svensk lag. Men tingsrätten valde att endast fälla två av de åtalade för ”grov misshandel”, då man ansåg att ”omständigheterna inte är så starkt försvårande att gärningen ska bedömas som synnerligen grov”.
Häpnadsväckande.
Så, vad blev då förövarnas straff? En av dem får ”gå Repulse-programmet för att arbeta med impuls- och ilskekontroll” samt 70 timmars ungdomstjänst, vilket kan innebära att jobba i en park eller på ett café någonstans. Den andre brottslingen skickas till en ”samtalsserie” på sammanlagt 12 timmar, samt med ungdomstjänst.
Är detta rättsskipning?
Som jag ser det är dessa ”straff” ett hån mot både offer och anhöriga, ett hån sett i proportion till brottet och lidandet de åsamkat Carl-Eric Cedvander. Domslutet är dessvärre bara ett exempel av många, men det sätter ljuset på ett tydligt problem i svenskt rättsväsende – de milda straffen för unga brottslingar.
Jag har i riksdagen lagt ett förslag om att reformera straffen för unga. Att begå hänsynslösa, utdragna och sadistiska brott kan inte längre ursäktas med personens ålder. Är någon kapabel att begå fruktansvärda brott som det ovan beskrivna, då är personen även kapabel att ta konsekvenserna av sina handlingar.
För att komma tillrätta med detta uppenbart omoraliska system, föreslår jag att även straffmyndiga personer under 18 år som begår grova brott – såsom mord, grov och synnerligen grov misshandel – ska prövas och kunna dömas som vuxna. Döms gärningsmannen som vuxen ska straffskalan tillämpas fullt ut utan straffrabatt. Med Sverigedemokraternas andra förslag rörande rättspolitiken skulle dessa gärningsmän ha blivit frrihetsberövade under längre tid.
Istället kommer de nu ut direkt.
Med anledning av detta kommer jag i dag skicka in en interpellation till justitieminister Beatrice Ask för att diskutera vårt nuvarande ohållbara system för att hantera unga brottslingar.