Vi ska göra allt för att hindra unga människor från att fastna i kriminalitet. Men när personer begår upprepade, grova våldsbrott som rån, misshandel eller mord, bör det spela mindre roll om de är 18, 19 eller 23 år gamla. För Moderaterna handlar inte detta om röstfiske – utan om att bygga ett tryggt samhälle där grova brott straffar sig, skriver Krister Hammarbergh (M) i en replik.
I en artikel på SVT debatt den 27 augusti ondgör sig Jonas Klinteberg, ansvarig utgivare för tidningen Filen, över den diskussion som pågår inom Nya Moderaterna kring utformningen av påföljdssystemet för unga lagöverträdare.
Klintebergs huvudsakliga tes är att hårdare straff saknar avskräckande effekt, att ungdomsbrottsligheten inte är allvarlig och att den som föreslår straffskärpningar endast försöker slå mynt av människors rädsla. Redan där bör man dock fråga sig huruvida författaren ens har tagit del av de förslag som han argumenterar emot?
När ungdomar begår brott är det viktigt med tidiga och tydliga ingripanden. Syftet måste vara att i så stor utsträckning som möjligt hindra unga från att falla in i en kriminell livsstil. I dagarna har vi exempelvis kunnat läsa om barn i tidiga tonåren som används som kurirer för äldre kriminella.
Givetvis är det viktigt att samhället ingriper i tid och agerar förebyggande. För de allra yngsta krävs det att brotten utreds, så att socialtjänst och föräldrar kan agera. För de äldre krävs det ändamålsenliga påföljder som varken är för lindriga eller orimligt hårda.
Det förslag som Klinteberg reagerar mot handlar dock inte om barn som utnyttjas av äldre eller ungdomar som begår något enstaka brott. Det handlar om myndiga människor som trots en kriminell livsstil och grov brottslighet får rabatt på sina straff, på grund av en rigid och otidsenlig bestämmelse. Som påföljdssystemet fungerar idag får den som är mellan 18-21 år en straffrabatt som motsvarar mellan hälften och en tredjedel av straffvärdet.
Det som diskuteras inom Nya Moderaterna är huruvida denna regel bör ses över, så att den som är över 18 år i större utsträckning kan behandlas som vuxen av rättsväsendet. Om en person begår upprepade och grova våldsbrott – det kan handla om rån, misshandel och ibland till och med dödligt våld – bör det spela mindre roll om personen är 18, 19 eller 23 år gammal.
Straffet bör stå i proportion till brottets allvar. Det är många gånger stötande när myndiga människor som begår ”vuxna brott” tillåts långtgående straffnedsättningar. Att regeln dessutom en gång i tiden utformats med beaktande av den tidigare myndighetsåldern om 21 år gör det om möjligt än tydligare att det kan vara dags att överväga en förändring.
Samhället ska göra allt för att hindra unga människor från att fasta i brottslighet. Men de som trots förebyggande arbete och stöd väljer en kriminell livsstil och upprepat begår grova brott bör också kunna straffas i proportion till det klandervärda i deras gärningar. Det handlar inte om att fiska efter röster – utan om att bygga ett tryggt samhälle där grova brott straffar sig.