TEA PARTY Inom samtliga de fyra borgerliga partierna finns företrädare som rimligtvis börjar tröttna på alliansregeringens alltför ofta vänsterinriktade politik och retorik. Den historiska möjlighet vi har att föra Sverige i en tydligt mer borgerlig och frihetlig inriktning riskerar att gå upp i rök då Reinfeldts och Borgs fokus istället ligger på att förvalta välfärdsstaten. En svensk motsvarighet till Tea Party-rörelsen skulle hjälpa den borgerliga politiken, skriver Aron Modig (KDU).

I helgen höll de amerikanska Republikanerna provval i delstaten Iowa – en viktig värdemätare inför vårens primärval. Vem ska bli partiets utmanare till Barack Obama är frågan? Sett enbart till lördagens resultat blir det antingen Michele Bachmann eller Ron Paul, som båda är kongressledamöter från Minnesota respektive Texas. Bachmann och Paul har också gemensamt att de stöds av den så kallade Tea Party-rörelsen, vilken även omfamnar bland annat Texas-guvernören Rick Perry och före detta vicepresident-kandidaten Sarah Palin.

Den högerinriktade Tea Party-rörelsen har förstås sina kritiker – till viss del med rätta – men det finns också många som gillar rörelsen. Dels för att det finns ett reellt och utbrett missnöje med såväl det generella ekonomiska läget som med Obamas politik för en större offentlig sektor. Men också för att många ser det som befriande att någon kommer in med ett annat perspektiv och ”rör om lite i grytan”. Det skulle behövas en liknande rörelse också i Sverige – en klassiskt borgerlig folkrörelse som kunde ryta ifrån då alliansregeringen hamnar på fel spår eller antar fel fokus.

Nyligen meddelade regeringen att den skjuter det femte jobbskatteavdraget på framtiden. För lite görs för att sänka världens högsta skatt på utbildning, flit, företagsamhet och hårt arbete. Ledande företrädare för tre av de fyra allianspartierna har argumenterat för införandet av kvotering till bolagsstyrelser. Fler och fler pekpinnar införs i familjepolitiken. Ingen vilja visas att reformera den LO-certifierade arbetsmarknadspolitiken, som håller såväl unga som invandrare på behörigt avstånd från arbetsmarknaden. Försvarsbudgeten används som regulator i statsbudgeten istället för att baseras på det reella försvarsbehovet.

Ja, alliansregeringens felsteg är många. Ändå attackeras den svenska regeringen så gott som aldrig utifrån ett borgerligt perspektiv. De välbehövliga skattesänkningarna och de reformer som gjorts i den offentliga välfärden kritiseras istället alltid från vänster, inte minst i media. Det är tydligt att den offentliga debatten fortfarande präglas av arvet från folkhemstanken och den socialdemokratiska makthegemonin under 1900-talet.Men om vi på allvar ska lyckas förändra det svenska samhället i en mer borgerlig riktning måste vi, en gång för alla, göra upp med det mossigt sossiga tänkande som än idag ligger som en våt filt över det svenska samhället. För att lyckas med detta skulle en mer radikal högeropposition helt klart vara värdefull. En sådan skulle hjälpa till att flytta mittpunkten i svensk politik åt höger.

Inom samtliga de fyra borgerliga partierna finns företrädare som rimligtvis börjar tröttna på alliansregeringens alltför ofta vänsterinriktade politik och retorik. Den historiska möjlighet vi har att föra Sverige i en tydligt mer borgerlig och frihetlig inriktning riskerar att gå upp i rök då Reinfeldts och Borgs fokus istället ligger på att förvalta välfärdsstaten. Men Alliansens berättelse om det goda samhället får inte sluta där. Istället bör mer aktiva grepp tas för att på allvar driva samhället i en mer borgerlig riktning, där ett tydligt ställningstagande för marknadsekonomi kombineras med en insikt om att samhällets viktigaste värden inte kan mätas i pengar. De stavas istället frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit.

Den svenska borgerligheten måste med ett stort mått av självförtroende våga ge sig in i idédebatten om den långsiktiga samhällsutvecklingen. Vill vi fortsätta leva i ett högskattesamhälle där familjer ständig ges nya pekpinnar om hur de ska leva sina liv och där brottsligheten tillåts breda ut sig? Eller vill vi på allvar få bukt med det höga skattetrycket, stärka familjens och civilsamhällets roll i samhället samt bekämpa kriminaliteten med hårdare straff och fler poliser? En svensk motsvarighet till Tea Party-rörelsen skulle garanterat hjälpa till att formulera berättelsen om framtidens borgerliga politik. Det hade varit mycket positivt.