Framgångsfaktorn bakom Sveriges musikframgångar är den stora bredden barn och ungdomar som kommit in i eget musikskapande.
Om det svenska musikexportundret ska bestå i framtiden så måste staten och kommunerna fortsätta satsa på kulturskolan.
Varje år delar regeringen ut Musikexportpriset till en artist som varit internationellt framgångsrik och medverkat till svenska musikaliska exportframgångar.
Årets pristagare utses i dag den 6 mars och får ta emot priset av utrikeshandelsminister Ann Linde.
Men samtidigt som regeringen prisar svensk musikexport, rycks mattan undan för mycket av den verksamhet som skapat förutsättningarna för det svenska musikundret.
Det handlar förstås om den fantastiska svenska kommunala musikskolan.
Den har i generationer gett barn och ungdomar en möjlighet att få utveckla sitt musicerande, lära sig spela instrument, sjunga, dansa och dramatisera.
I många kommuner har verksamheten numera breddats till fler ämnen och namnet kulturskolan har etablerats.
Tyvärr så duggar rapporterna nu tätt från många kommuner om kraftiga besparingar i kulturskolan.
Det är rapporter om vikarie- och anställningsstopp, uppsägningar, stängda verksamheter och minskat kursutbud.
Bakgrunden är att när riksdagen före jul antog Moderaternas och Kristdemokraternas budget med Sverigedemokraternas stöd, så förvann det statliga bidraget på 100 miljoner kronor till kulturskolan.
Nu visar sig effekterna. En rapport från Kulturskolerådet anger att ett sjuttiotal kommuner riskerar att behöva skära ned på verksamheten.
Det betyder att färre elever kommer att utbildas inom kultur och musik. Också lärare drabbas – mindre resurser ökar arbetsbelastningen och försämrar arbetsmiljön.
Före den kommunala musikskolans framväxt var det få ungdomar förunnat att få lära sig spela ett instrument.
Sedan de allra första kommunala musikskolorna startade på 1940-talet har det steg för steg ändrats.
Fler barn och unga har fått möjlighet till kulturskapande oberoende av ekonomisk, kulturell eller social bakgrund.
Något som varit särskilt tydligt med det bidrag som staten har gett till kulturskolan har varit just att det kunnat skapa ett bredare kursutbud och lockat grupper av barn och ungdomar som tidigare varit svåra att nå.
Det borde inte vara svårt att inse att kulturskolan rymmer en enormt rik och utvecklande kraft. Ur kulturskolan växer framtidens lysande artister och konstnärer.
Men inte bara det – kulturskolan är långt ifrån viktig enbart för framtida elitmusiker.
Genom bredden i verksamheten ges glädjen att kunna delta i aktivt kulturskapande hos väldigt många människor under hela livet. Det handlar alltså om en central del av den svenska folkbildningstraditionen som vi måste ta vara på.
Samhället går helt vilse om besparingarna på kulturskolan tillåts bli bestående. Förutsättningarna för fler barn att stå på en scen, spela ett instrument, lära sig sjunga eller dansa skulle faktiskt behöva bli bättre, inte sämre.
Det är inte orimligt med tanke på vad Kulturskolan betyder för så många och för Sverige som land.
Kulturminister Amanda Lind fick nyligen ta emot 10 000 namnunderskrifter som protesterar mot de pågående nedskärningarna.
Vi kan nu bara hoppas att regeringen lyssnar på protesterna och återinför statens bidrag.
Det krävs för ett rikare kultursverige och för fortsatta musikaliska exportframgångar.