För andra året i rad markerar Spånga-Tensta Prideveckan genom att regnbågsflaggor vajar från kommunens flaggstänger i Tensta, Hjulsta, Bromsten och Spånga centrum.
Det är synnerligen viktigt i en stadsdel som vår att vi tydligt markerar att vi står upp för hbt-personers rätt att fritt leva sina liv och vara den man är. Synnerligen viktigt därför att vi vet att verkligheten för hbt-personer i våra förorter inte ser ut så som vi vill att den ska göra.
I Tensta och i Hjulsta finns ett ekonomiskt och socialt utanförskap som begränsar människor i deras vardag. Genom att det svenska samhället i flera år har retirerat från våra utanförskapsområden har vägen lagts öppen för kriminella gäng och religiösa extremister att ta över.
När samhället tar ett kliv tillbaka i dessa områden är det vanliga medborgare som drabbas, där kvinnor och minoritetsgrupper är extra hårt utsatta.
Genom de mer än tio år som jag haft politiska förtroendeuppdrag i den här stadsdelen har jag mött många hbt-personer från olika kulturer och bakgrunder. Nästan ingen av dem har upplevt att de har kunnat vara öppna och fria med sin sexuella läggning. På goda grunder är många av dem rädda för repressalier från sin familj och omgivning om deras kärlek till någon av samma kön skulle bli känd.
Hederskulturen har vuxit sig starkare. Slutenheten har blivit större. Där öppenheten och friheten har ökat i nästan alla andra delar av det svenska samhället har den steg för steg gått tillbaka i områden som just Tensta och Hjulsta. Det är fullständigt oacceptabelt.
Oavsett av vilka skäl man kommer hit måste man respektera ett antal grundläggande värderingar som präglar det svenska samhället. Bland dessa värderingar är alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt rätten att älska vem man vill.
Vi måste göra mer för att människor i utsatta områden ska få den frihet många har flytt sina hemländer för att få uppleva. En grundläggande förutsättning är att stärka polisens verksamhet och numerär. Det ökar tryggheten för alla, men framför allt för dem som har det svårast och är svagast.
Vi måste även öka kunskaperna kring hedersproblematik och hedersvåld på alla nivåer i den kommunala förvaltningen och på statliga myndigheter. Jag vill se obligatorisk undervisning i hbt-rättigheter för alla nyanlända via SFI.
Jag vill se fler skyddade boenden för hbt-personer som utsätts för hedersvåld och förtryck. Vidare ska inte organisationer och samfund som inte aktivt tar ställning för alla människors lika värde få en krona i statliga eller kommunala bidrag.
Det talas för lite fortfarande om det förtryck hederskulturen utgör i delar av det svenska samhället.
Både politiken och hbt-rörelsen har gjort för lite för att arbeta emot det våld mot hbt-personer som utförs i hederns, religionens och familjens namn. Det är hos oss – i landets utanförskapsområden – som konsekvenserna märks i form av ett skuggsamhälle som tar ifrån människor rätten att leva ett öppet och fritt liv.
I Spånga-Tensta tar vi nu steget ur det skuggsamhället och tar aktiv ställning.
När regnbågsflaggorna vajar på Hjulsta torg och i Tensta centrum är det en påminnelse om vilket samhälle vi ska vara och att vi ser, bryr oss om och kämpar för alla homo-, bi- och transpersoners rätt att vara precis den man är. Även här hos oss.
