Idag träffas EU:s stats- och regeringschefer, inklusive Stefan Löfven, på ett toppmöte i Bryssel för att diskutera lösningar på flyktingkrisen.
Men trots ett eskalerat våld i Syrien och Irak väntas inga positiva besked för människor som flyr.
Istället rullar EU ut en politik som ytterligare försvårar för människor att lämna krig och konflikt och som bestraffar fattiga länder som inte samarbetar.
Vi vädjar till Sverige att ta ansvar för de konsekvenser som EU:s migrationsåtgärder får och verka för att ändra politiken.
I somras presenterade EU-kommissionen och chefen för EU:s utrikestjänst, Federica Mogherini, ett nytt ramverk för EU:s migrationspolitik.
Ramverket, Partnership framework with third countries, är unionens huvudsakliga utrikespolitiska strategi för att hantera flyktingkrisen. Det går ut på att hindra flyktingar och migranter från att ta sig till EU och att snabba på tvångsutvisningar av de som inte fått asyl.
På mötet ska Mogherini uppdatera EU:s statschefer om planerna för genomförandet.
Ramverket är inspirerat av EU:s flyktingöverenskommelse med Turkiet, som hindrar flyktingar från att ta sig via landet sig till EU för att söka skydd. Uppgörelsen genomdrevs trots larm om att Turkiet inte var ett säkert land för flyktingar, och trots att människorättsorganisationer bland annat vittnade om att Turkiet tvingade tillbaka tusentals människor in i krigets Syrien.
I det nya ramverket identifierar EU länder som man vill göra liknande uppgörelser med, däribland Sudan, Eritrea, Libyen, Niger, Nigeria och Mali.
Även dessa syftar till att hindra människor från att ta sig till EU och väntas innehålla en blandning av utvecklingsstöd och insatser som stärker ländernas gräns- och kustbevakning, tillsammans med krav på att länderna tar emot de flyktingar som EU vill skicka tillbaka.
Enligt ramverket kommer länder som samarbetar med EU att gynnas genom bistånd och handelsfördelar. För det land som inte samarbetar, väntar ”konsekvenser”.
En annan överenskommelse som nyligen slutits i linje med den nya politiken är den mellan EU och Afghanistan. Syftet är att skynda på tvångsutvisningar av afghaner som inte fått asyl i EU, vilket innebär att uppemot 80 000 personer kan återsändas inom en snar framtid.
Uppgörelsen har allvarliga brister, främst eftersom Afghanistan inte är ett säkert land.
Stora områden kontrolleras av talibaner, det råder inre väpnad konflikt i nästan alla provinser och en miljon människor lever redan idag som internflyktingar. Det är svårt att se hur Afghanistan ska säkerställa ett bra omhändertagande av ensamstående kvinnor som löper stor risk att utsättas för tvångsäktenskap eller av återvändande unga ensamkommande afghaner.
Svenska Afghanistankommittén anser att risken är stor att de som skickas tillbaka rekryteras till armén, beväpnade oppositionsgrupper, eller tvingas försörja sig genom att ansluta sig till kriminella nätverk.
Men trots dess uppenbara problem har varken Sverige eller något annat EU-land tagit avstånd från uppgörelserna med Afghanistan och Turkiet eller det nya ramverket. Tvärtom.
De ställer sig unisont bakom en politik som under den största flyktingkrisen sedan andra världskriget förnekar människor rätten till skydd. Det kommer för alltid att vara en skamfläck i Europas historia och vi uppmanar nu den svenska regeringen att:
- Inte medverka till att EU knyter överenskommelser som undergräver de mänskliga rättigheterna.
- Arbeta emot tvångsutvisningar till Afghanistan av barn och ensamstående kvinnor som saknar rimliga möjligheter till skydd inom landet.
- Arbeta emot EU:s försök att villkora bistånd.
- Arbeta för att EU säkerställer säkra och lagliga vägarför flyktingar att ta sig till säkra länder.