Sedan länge gäller att endast den som fyllt 15 år kan åtalas och dömas till straff i Sverige.

Mot yngre brottslingar kan så kallad bevistalan föras, för mycket grova brott som till exempel grov våldtäkt och mord. För det krävs att socialnämnd, den unges vårdnadshavare eller Socialstyrelsen begär en sådan – och att åklagare anser det befogat.

Domstol fastställer sen om den unge begått brottet eller inte. Straff utdöms inte. Efterräkningarna får Socialnämnden ta hand om.

Jag tycker att åklagaren ensam skall få bestämma om bevistalan skall föras. Sedan kan man överväga om tiden är mogen för att sänka straffbarhetsåldern, eftersom de unga är mognare, mer avancerade och utnyttjas av äldre kriminella för att till exempel flytta vapen och narkotika.

Betänk följande scenario:

”Eva”, 14 år, blir full på en föräldrafri fest och däckar i ett sovrum.

De 14-åriga killarna ”Adam”, ”Bertil”, ”Cesar” och ”David” går in i rummet och låser dörren. De sliter av Eva kläderna och tre av dem våldtar henne oralt, vaginalt och analt.

En av dem, David, vill inte göra det men filmar alltihop med sin mobil.

Evas kompis ”Fiona”, hör ljud, bankar på dörren och ringer Polisen. Polisen kommer dit, tar hand om pojkarna, kör Eva till sjukhus och ringer socialnämnden och åklagaren ”Gustav”.

Gustav inleder brottsutredning för grov våldtäkt. Pojkarna får försvarare av tingsrätten, men Eva nekas målsägandebiträde eftersom de misstänkta är under 15 år.

Bevisningen är stark (skador, sönderslitna kläder, spermier, film och förhör med Eva och Fiona) och Socialnämnden tycker att man har vad man behöver för att sätta in åtgärder mot pojkarna, som inledningsvis är tvångsomhändertagna.

Gustav, som är full av rättspatos och vill att bevistalan skall föras, läser i Åklagarmyndighetens handbok att han inte bör påverka socialnämnden. Davids föräldrar tvekar i sin tur eftersom de tycker David är oskyldig men begär inte bevistalan.

Eva och hennes föräldrar är förkrossade och tycker inte har Eva fått upprättelse. De bråkar med Polisen för att få ut utredningsmaterialet. Polisen talar om sekretess till skydd för pojkarna.

Sex månader efter våldtäkten möter Evas pappa ”Fredrik” en hånflinande Adam på stan. Sinnet rinner över och han slår ut tänderna på Adam och ger honom en spark i skrevet så kulorna krossas. Sen går han till Polisen.

Han åtalas och döms till fängelse i fyra år för synnerligen grov misshandel.

Eva som har oläkta själsliga och kroppsliga sår anklagar sig själv för att hon blev full på festen och för att pappan har hamnat i fängelse. Hon tar livet av sig.

Senare framkommer att David och hans föräldrar har ljugit om pojkens ålder när de kom till Sverige. Han var 15 år vid våldtäkten.

Gustav åtalar honom för kränkande fotografering och David får åter socialnämnden på sig.

Fastställande av skuld och straff är inte till bara för brottslingen. Det skall ge offret upprättelse och legitimera Statens våldsmonopol och förhindra att offer och anhöriga tar lagen i egna händer. Straff skall också avskräcka från och förhindra nya brott.

Därför bör åklagaren ensam få bestämma om bevistalan skall föras.

En nedlagd brottsutredning är inte lika rättssäker som en domstolsprövning. Pojkarna betraktas om skyldiga utan att det rättsligen har prövats. David kanske hade frikänts.

Eva och hennes föräldrar hade fått en sorts av upprättelse om en domstol slagit fast pojkarnas skuld.

Alternativt skulle Sverige kunna sänka straffbarhetsåldern till 14, 13 eller rent av 12 år. Många länder har lägre straffbarhetsålder än Sverige.

Fotnot. Ämnet diskuteras i Opinion live torsdagen den 29 november, klockan 22:00 i SVT1. Medverkar gör experter och föräldrar.