Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Ta hotet mot vår existens på allvar

HATBROTT · Maria Ramnehill om att trans- och intergenderpersoner osynliggörs i såväl medier som lagstiftning:

HATBROTT Man tvingas sällan att ta hänsyn till vare sig intergenderpersoner eller transsexuella. Folk brukar inte tänka på att vi finns.  Osynliggörandet märks till exempel i lagstiftningen och i rapporteringen från Ryssland angående lagarna om homopropaganda. Men även i HBTQ-rörelsen är transpersoner ofta osynliga, skriver Maria Ramnehill. 

”Varför är det en viktig debatt att ifrågasätta intergenderpersoners existensberättigande?” I ett par veckor nu har jag försökt få Nyheter 24:s chefredaktör Henrik Eriksson att svara på den frågan.

När Nyheter 24 publicerade en krönika om att feminismen har gått för långt i allmänhet, och om att ordet ”hen” är jordens undergång i synnerhet var ”det är en viktig debatt” hans svar på kritiken från många upprörda transpersoner. Jag har fortfarande inte fått något svar på varför ”det är en viktig debatt” att ifrågasätta intergenderpersoners rätt att existera.

Men jag kan gissa varför han inte svarar: han har inget svar. Han tänkte inte ens på att transpersoner finns när han skrev det där.

Folk brukar inte tänka på att vi finns. När någon skriver hatiskt om ordet hen glömmer de nog oftast bort att de faktiskt kritiserar riktiga människor som inte passar i vår binära könsuppdelning. Människor vars könsidentitet varken är man eller kvinna och för vilka detta lilla pronomen faktiskt är viktigt, för att slippa klumpas in i en kategori som de inte tillhör.

Man tvingas sällan att ta hänsyn till vare sig intergenderpersoner eller transsexuella. Jag spekulerade i att krönikan på Nyheter 24 eventuellt vore hets mot folkgrupp om transpersoner hade varit inkluderade. Inte ens där finns vi! Trots att vi hånas, hetsas och hatas minst lika mycket som andra grupper så gäller hets mot folkgrupp och straffskärpning vid hatbrott ras, hudfärg, nationellt och etniskt ursprung, trosbekännelse och sexuell läggning. Könsidentitet nämns inte.

Det här osynliggörandet märks i rapporteringen från Ryssland angående lagarna om homopropaganda. I våra medier läser vi om hets mot homosexuella men är det någon som ens funderat på hur transpersoner och inte minst transkvinnor drabbas?

Globalt är transkvinnor, och särskilt rasifierade transkvinnor, den grupp inom HBTQ-rörelsen som är allra mest utsatt för våld. När vi började se de vidriga videor där ryska högerextremister torterade och misshandlade unga homosexuella män verkade de flesta svenskar inte ens notera de videor där de till exempel jagade en transsexuell kvinna i en park.

I oktober höll en rysk HBT-grupp minnesstund för 22-åriga Dasja Sjtern från Jekaterinburg, som de såg som det första offret för den ryska hetsen. Hon var en ung kvinna som på grund av rädsla för lagen om propaganda för otraditionella familjeförhållanden förlorade sitt jobb, sin familj och sitt hem och till slut tog sitt liv. Allt detta för att hon var transsexuell. I svenska medier fortsätter vi att läsa om ”antihomolagarna” som om transpersoner inte drabbades alls.

Lika osynliga är transpersoner ofta i den HBTQ-rörelse som man hjälpte till att skapa vid Stonewall Inn, upproret som blev grunden för Pride-rörelsen. Det var rasifierade transkvinnor som Marsha P Johnson och Silvia Rivera som trakasserades av polisen när deras utseende inte stämde överens med könet på deras id-kort. De startade upproret vid Stonewall Inn bara för att ett par år senare uteslutas ur gayrörelsen. Transpersoner måste fortfarande kämpa för att synas och inkluderas i historieskrivningen: på sin hemsida skildrar Pride Stockholm Stonewall som om det var de vita medelklassbögarna som slog ifrån. I stället får vi slagord om att ”all kärlek är bra kärlek”.

Vi kanske borde börja prata om QTBH i stället för HBTQ, när både journalister och gayaktivister verkar ha svårt att läsa förbi den första bokstaven i förkortningen. Vi finns inte, man tvingas sällan att ta hänsyn till de av oss som på olika sätt överskrider det kön vi påtvingades vid födseln. Så att vi knappt anses värda att skyddas kanske inte är så förvånande.

Det är meningen att transpersoner ska inkluderas i bestämmelserna om hatbrott under ”annan liknande omständighet” men vad gör det för skillnad när det är så vagt att inte ens poliser som tar upp anmälan brukar tro på det? Det är dags att lagstiftaren tar både vår existens och hotet mot vår existens på allvar och visar det genom att uttryckligen inkludera transpersoner i lagarna om hets mot folkgrupp och hatbrott.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.