Foto: Leif R Jansson / TT
Debattinlägg

”Offerkoftan är en dålig julklapp”

Julen ·

”Har du sett filmen Kära Pappa? Våga vägra offerkofta, som julklapp är den skadligare än krigsleksaker och pinnsmala barbiedockor”, skriver Täppas Fogelberg.

Är du en av dom som har sett filmen Kära Pappa?

För mig är filmen ett tydligt exempel på trenden att vilja ha sympati för någon annans räkning. Nu gör man efter man avbön för att säga att han inte är en som misshandlar, men att han gärna tar på sig en kollektiv skuld.

Han sätter på sig en offerkofta, men inte nog med det, han börjar också sticka offerkoftor åt sina döttrar.

Vem kunde ana att moderna medvetna pappor skulle ta sig för med att sticka offerkoftor åt sina döttrar.

Män som stickar är inget nytt och inte konstigare än att flickor lagar bilar, men att hipsterpappan inte har mer fantasi än att han bara kommer på att ge sitt älskade barnen ultrakonservativ offerkofta är tråkigt.

Som hobbypsykolog anar jag att denna gåva, precis som alla andra, mest handlar om givaren själv.

Hipsterpappan har gått på att han, hur han än är för och praktiserar jämställdhet, ändå aldrig kan nå upp till den godhet som kvinnan, enligt modersmyten, av naturen är behöftad med.

Hur han än kämpar och går på är han bara en man, en sådan där som startar krig, tränger sig i köer och pinkar på ringen.

Han knäböjer inför kvinnan, accepterar hennes godhetsprivilegium, avsvär sig därmed äkta jämställdhet och går vidare med sänkt huvud. 

När Donald Trump använder samma retorik, när han vill utmåla varje muslim som i grunden dålig, tycker vi, upplyysta människor, att det är vulgärt och löjeväckande medan män som är så ”snälla” att de tar på sig alla dumma mäns illdåd cashar in respekt.

Någonstans i djupet av sitt inre finns ändå en person som ropar: jag är lika mycket värd men om jag inte låtsas vara underlägsen kanske jag framstår som en korkad grottman och blir så oangenäm att jag aldrig får komma till.

Samtidigt börjar samme man, som på ytan är klassens jämställdhetsljus, att försöka neutralisera denna kluvna belägenhet genom att i desperation sticka offerkoftor.

En annan förklaring, inte mindre hemsk, är att flickebarn fortfarande ses som nitlotter i det stora barnlotteriet.

Det påstås att man förr satte ut oönskade barn i skogen men nu, när den tiden lyckligtvis är förbi, hänger den negativa synen på flickor kvar och där kommer offerkoftan igen.

Nu när du är född till kvinna ska du veta att det fiffigaste sättet att göra din röst hörd och få ett värde är att du tar på dig en, ja just det: var så god, God Jul!: här får du en offerkofta.

En offerkofta må se bra ut på håll men den kliar, krymper i tvätten och förminskar sin bärare.

Våga vägra offerkofta, som julklapp är den skadligare än krigsleksaker och pinnsmala barbiedockor.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.