Få saker i vårt samhälle är så tabubelagda som avföring och det som pågår i våra tarmar. Det är synd, för det gör också att få känner till hur mycket bakterierna i tarmen påverkar vår hälsa.

I måndags (år 2015, redaktionens anmärkning) medverkade jag i TV4:s program Malou Efter tio.

Där diskuterade jag hur tarmbakterierna påverkar oss och beskrev hur en mix av avföring kan användas för att byta ut en persons tarmflora, för att behandla en viss typ av diarrésjukdom.

Inslaget illustrerades med en ”bajscocktail”, som nu blivit en snackis i medierna.

För det första: Det var inte mänsklig avföring i mixern. Att ta med det till en tevestudie hade varit väldigt ohygieniskt.

För det andra: Jag måste jag tacka för uppmärksamheten.

I bästa fall kan den öka kunskapen om de bakterier vi har i våra tarmar och hur de påverkar vår hälsa – ett fält man forskat om ända sedan slutet av 1800-talet, men som de senaste tio åren genomgått en revolution.

Bakterierna i våra tarmar är tio gånger fler än cellerna i vår kropp, vilket gör att tarmfloran hos en vuxen människa kan väga över ett kilo.

Med hjälp av modern analysteknik kan vi nu för första gången studera tarmfloran i sina minsta detaljer.

Det har bland annat lett till upptäckten att en förändrad tarmflora kan kopplas till fetma. Vi vet också att förändringar i tarmfloran påverkar livsstilssjukdomar som diabetes och hjärtkärlsjukdom.

Men vi vet fortfarande inte vad som är hönan och vad som är ägget.

En intensiv forskning pågår nu världen över för att svara på frågan: Är det den förändrade tarmfloran som orsakar sjukdom, eller är det sjukdomen som förändrar tarmfloran?

Hittar vi svaret öppnar sig svindlande möjligheter att behandla och förebygga några av våra allra vanligaste och allvarligaste sjukdomar.

Ett sätt att påvisa tarmflorans påverkan är att överföra bajs, eller feces som vi forskare säger, från friska till sjuka patienter. Metoden användes i kinesisk medicin redan för mer än tusen år sedan, då benämnd som ”gul soppa”.

Faktiskt har det i flera decennier använts fekaltransplantation, alltså överföring av bajs, för att bota djur med tarmproblem.

De första rapporterna om att man botat tarminflammation i 4 patienter kom 1958, och resultaten har sedan följts upp av flera fallstudier.

För ett par år sedan publicerades en större klinisk studie att man lyckats bota antibiotikaassocierade diarréer genom fekal transplantation. Som ett resultat används nu fekaltransplantation som behandling av diarréer i fall där antibiotika inte hjälper.

Det har tyvärr kommit rapporter om att människor utfört dessa transplantationer på sig själva, med svåra biverkningar som följd.

Jag vill därför understryka att fekaltransplantation INTE är en vedertagen och medicinskt utvärderad behandling för olika diagnoser.

Det är ett forskningsverktyg, med undantag för återkommande antibiotikaassocierade diarréer, som följer strikta etiska riktlinjer.

När jag pratade om det här hos Malou igår var ”bajsmixen” tänkt som en illustration inte det centrala i programmet.

Jag tycker fortfarande att det har en poäng att visa det man förklarar – så jobbar vi även med studenter och unga forskare i våra laboratorier. Men att chokladpuddingen kunde bli förstasidestoff hade jag aldrig kunnat gissa.

Jag hoppas ändå att budskapet nådde fram: Det är dags att börja betrakta tarmfloran som ett eget organ med stor påverkan av vår fysiologi.

Jag är övertygad om att tarmfloran i framtiden kommer erbjuda fantastiska möjligheter att behandla och förebygga vår hälsa.