För mig är Rakhmat Akilov inte en gåta. Han förkroppsligar djävulsk ondska och villfarelse i en destruktiv religiös ideologi.

Akilov som person visar på en trasig asylopportunist som kommer till Sverige och tre månader senare reser han till Turkiet och försöker ansluta sig till IS och misslyckas.

Man kan legitimt ifrågasätta om man överhuvudtaget bör kunna resa fritt utanför Schengen som asylsökande.

Akilov är inte längre en gåta.

Vi vet hur han stod i kontakt med flertal IS-terrorister som manade på och gav starkt moraliskt och operativt stöd för terrordådet.

Varför svenska myndigheter inte gjort en offentlig redogörelse vad man vet om dessa externa huvudmän i Syrien/Irak som fjärrstyrde Akilov förblir dock en gåta.

Operationellt finns det lite att skydda för en underrättelsetjänst.

Terroristerna vet själva vem som stod i kontakt med Akilov.

Borde inte svenska folket få veta varför dessa fortfarande är på fri fot? Vad gör vi konkret för att fånga huvudmännen bakom attacken.

Akilov går inte att ”bota” i fängelse.

Dramatikern Stina Oscarsson fångar upp vad som kan betecknas som Sveriges Akilleshäl: den svenska naiviteten, och godhetssyndromet.

Inte ens åklagaren eller Akilovs försvarsadvokat tror Akilov kan rehabiliteras och definitivt inte bör jobba på Coop efter avtjänat straff utan ska utvisas. Men det gör en person som själv aldrig förlorat någon i ett terrorattentat.

Någon som tänker mer på förövaren än på offren och deras anhöriga.

Regeringen har också visat ansvarslöshet hur man hanterar papperslösa. Akilov var en av 12,500 efterlysta avslagna asylansökare vars utvisning ska verkställas.

Denna siffra kommer växa till minst 50,000 om två år.

Mitt förtroende för hur Migrationsverket säkerställer identiteter är inte den högsta.

Inte heller hur asylbeslut verkställs och hur avvisningar hanteras. Gränspolisen har inte heller kapacitet eller förvar.

Det är heller inte troligt att vi kan utvisa en stor kategori av avslagna asylsökande på grund av mänskliga fri- och rättighetskrav.

Vi är fast i en Moment 22 situation med tusentals individer som utnyttjas av hänsynslösa entreprenörer, kriminella, extremister och terrorister i skuggsamhället.

Uppdrag granskning blottlägger bristerna i ett system där det inte finns någon myndighetssamordning eller strategi för att hantera denna kategori av människor som utgör ett växande skuggsamhälle.

Migrationsverket anger fel namn och land när Akilov skulle utvisas.

När inte ens gränspolisen prioriterar eller letar efter dessa papperslösa individer har det gått långt.

Sverige borde införa Finlands system där asylbeslut ges i person av polisen och om avslag ges så avvisas man direkt.

I många år har jag sagt att Sverige i terrorismbekämpningsfrågor är en kedjereaktion av senfärdighet.

Några krockkuddar finns inte. Vår terrorlagstiftning är i princip verkningslös. Vi vaknade försent. Inget händer. Ingen tar ansvar. Och sen är tragedin ett faktum. Vi var naiva. Vi måste bättra oss.

Men det händer aldrig något.

Det är oklart om tragedin på Drottninggatan hade kunnat undvikas.

Men Uppdrag Granskning blottlägger allvarliga brister hur myndigheter jobbar.

Nästa gång kan vi inte säga vi var naiva.

Nu måste vi sätta ner gränser och verkställa hårda beslut. Vi kan bättre.

Offren på Drottninggatan förtjänar att vi tar detta på allvar. För terrorister kommer försöka slå mot oss igen.

Det vet jag.