Sänkt skatt på mellan 30 och 40 miljarder kronor, nedskärningar på sjukvård och en kraftig minskning av stödet till arbetslösa, sjuka och bostadsbyggande.

Det blir resultatet om Allianspartierna skulle ta makten i valet i september, visar en granskning som gjorts av LO-ekonomerna.

Finansieringen av allianspartiernas skattesänkningar sker genom försämringar i trygghetsförsäkringar, nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken och mindre resurser till kommuner och landsting.

En oundviklig effekt av samtliga dessa åtgärder är att ojämlikheten ökar och att de som har minst halkar efter ännu mer.

Till detta kommer att flera allianspartier verkar vilja sänka lägstalönerna i LO-yrken genom lagstiftning, sannolikt med negativa spridningseffekter.

Det här är en farlig politik. Det borgerliga projektet har sedan 1980-talet inspirerats av den ekonomiska politik som har bedrivits av konservativa i USA och Storbritannien. Vi vet nu vad denna politik leder till.

Splittring, främlingsfientlighet, slutenhet och irrationella beslut. Att Donald Trump valts till president i USA och att Storbritannien är på väg att lämna EU är omvälvande händelser som borde stämma till eftertanke.

Men än så länge tycks ingenting kunna få den svenska borgerligheten att vika av från den inslagna vägen mot större inkomstskillnader, försvagad välfärd och större otrygghet på arbetsmarknaden.

Sverige är det OECD-land där inkomstskillnaderna har ökat mest sedan början på 1980-talet. Varför driver allianspartierna då en politik som prövats i andra länder med förskräckande resultat?

Varför vill de överge vår samhälls- och arbetsmarknadsmodell när andra länder försöker efterlikna den?

Just nu är svensk ekonomi inne i en positiv utveckling. Hög tillväxt och en aktiv ekonomisk politik är på väg att pressa ner arbetslösheten till mer acceptabla nivåer.

En nyvaken socialdemokrati har börjat inse vilka konsekvenserna blir om ojämlikheten får skena. Nästa års budget är den mest progressiva och fördelningspolitiskt ambitiösa på många år.

Men demokrati, tillit och ekonomiskt välstånd är inga naturtillstånd.

Allianspartierna måste inse vad deras ojämlikhets- och otrygghetsskapande politik riskerar leda till om de får möjlighet att bilda regering:

• Det går inte att sänka skatterna utan att det påverkar kvaliteten i välfärden. Sänkt skatt leder till sämre välfärd.
• Hög och jämn kvalitet i skolan är oundgängligt om vårt land ska ha en ljus framtid. Vinstdrivna skolor hör inte hemma i den grundläggande utbildningen. Lyssna på era väljare och sätt punkt för det svenska skolexperimentet.
• Större inkomstskillnader har ett högt pris. De leder till större samhällsmotsättningar och minskad tillit. De kostar också i rent ekonomiska termer, så som tillväxt och produktivitet. Om ni inte litar på oss: läs de rapporter som har kommit från IMF och OECD de senaste åren.
• Det svenska skattesystemet har blivit perverst. För personer med kapitalinkomster och ärvda förmögenheter är Sverige ett skatteparadis. En skattereform som höjer kapitalskatterna är nödvändig om vi inte vill gå samma väg som USA och Storbritannien.

Vi vill alla Sveriges bästa. Men det är uppenbart att det går att dra helt olika slutsatser av de senaste årens politiska omvälvningar, med Brexit och Trump som främsta exempel.

Allianspartiernas politik skulle inte bara leda till större ekonomiska klyftor – den skulle vara direkt skadlig för tillit och sammanhållning.

Vår förhoppning är att borgerliga politiker använde ledigheten till att reflektera över de senaste årens händelser och låter det få avtryck i valrörelsen 2018.