Debattinlägg

Tidningar som Nya Tider stärker demokratin

Publicerad

PRESSTÖDET · Vávra Suk, chefredaktör Nya Tider, svarar Lena Adelsohn Liljeroth om presstödet:

När kultur- och medieminister Lena Adelsohn Liljeroth på SVT Debatt skriver att antidemokratiska tidningar inte bör få presstöd handlar det inte om demokratiska värderingar, utan om politiskt korrekta värderingar. Och politisk korrekthet är demokratins dödgrävare. Nya Tider ställer sig bakom både yttrandefrihet och respekt för politiska motståndares åsikter, skriver Vávra Suk i en replik. 

Kultur- och medieminister Lena Adelsohn Liljeroth skriver på SVT Debatt att ”antidemokratiska” tidningar inte bör få presstöd. Kärnan i hennes argumentation lyder: ”Frågan handlar om huruvida du och jag som skattebetalare ska främja spridningen av åsikter som strider mot det demokratiska samhällets grundläggande värden.”

Detta handlar naturligtvis inte om demokratiska värderingar, utan om politiskt korrekta värderingar. Vi betraktar det som djupt oroande att den politiska korrektheten tillåts inkräkta på demokratins roll som överideologi.

Nya Tider ställer sig bakom fri debatt, yttrandefrihet, öppen diskussion och respekt för politiska motståndares åsikter. Vi tror på yttrandefrihet – även för Proletären, Internationalen och Arbetaren, tre öppet kommunistiska tidningar som uppbär presstöd sedan många år tillbaka. Om vi alls ska ha ett presstöd avsett att främja fri åsiktsbildning och politisk bredd, så vore det galet att förvägra dessa tidningar presstöd med hänvisning till att de är ”antidemokratiska”.

Politisk korrekthet har däremot inget med demokrati att skaffa. Den är i själva verket demokratins dödgrävare med tomma floskler som en metod för politisk likriktning, vilket bland annat dokumenterats av professor Jonathan Friedman i boken PC Worlds och John Järvenpää i Politisk korrekthet – Likriktning, åsiktsförtryck och dikotomisering. Vi kan rekommendera båda böckerna till ministern.

Nya Tider är politiskt obunden med plats för många olika röster och åsikter. Flertalet av dem som skriver för oss är kritiska till globalism, massinvandring, överstatlighet, imperialism, översitteri och den politiska korrekthet som, för att citera professor Friedman då han intervjuades av Jyllands-Posten för några år sedan, ”vänder demokratin i sin motsats”.

Gammelmedia har i årtionden svikit sitt journalistiska uppdrag bland annat i invandringsfrågan. Janne Josefsson medgav år 2010 att han ”tillhör en yrkesgrupp som har förskönat det riktigt ordentligt skulle jag vilja säga, och har hållit inne med väldigt mycket och dolt mycket. Det är ett av de värsta sveken som vi journalister har gjort oss skyldiga till, under de åren jag har jobbat i alla fall”.

Men även i andra frågor sviker den svenska journalistkåren – till stor del på grund av likriktning. För att citera Sakine Madon i en debatt hos Publicistklubben 11 februari: ”Vi är en väldigt homogen kår. Väldigt många bor på Södermalm, Bromma, Majorna och så vidare. Man har ungefär samma intressen och umgås väldigt mycket med varann. Det skapar en kultur av att man är överens i stora, viktiga frågor.”

Att bryta detta mönster av likriktning borde givetvis ha hög prioritet i en sann demokrati. I det senaste numret av Nya Tider kunde vi konstatera att det var de föraktade avstickarna i det svenska medialandskapet (Fria Tider och Proletären) som hade rapporterat om en händelse som ställde händelserna i Syrien i ett helt nytt ljus och som egentligen borde ha lett till både idogt grävande och självkritik. Den ”rumsrena” pressen förteg istället samstämmigt händelsen. När vi frågade dem varför, kunde ingen ge oss ett vettigt svar.

Det visar på behovet av oberoende aktörer som ”granskar granskarna”, och inte minst på behovet av bredd – just det som presstödet är till för att säkerställa.

Vi anar dock att det i stället är vår granskning av makten, som alternativ media står för idag, som är det egentliga skälet till önskan att tysta oss.

Jan Milld, en återkommande debattör i Nya Tider, konstaterade på sin blogg att han under de senaste årtiondena har gått från att beskrivas som ”vänsterradikal” till att beskrivas som ”högerextrem” – utan att politiskt ha rört sig ur fläcken. Han var emot globalism, imperialism, krig och orättvisor då, och han är emot exakt samma saker idag. Denna extrema begreppsförskjutning beror också den på politisk korrekthet i media, och botemedlet är att våga bryta mot densamma.

Vad Nya Tider beträffar är vår ambition, utöver att förmedla objektiva och ocensurerade nyheter, också att erbjuda en plattform fri från åsiktsförtryck där debattörer från olika politiska läger kan komma till tals. Att Liljeroth anser detta antidemokratiskt säger betydligt mer om henne än det gör om oss.

Avslutningsvis skulle vi vilja fråga medieministern: När vi ville få en kommentar från dig i våras angående Filmhusets beslut att neka visning av en helt okontroversiell film regisserad av en kontroversiell person, så vägrade du att ha några synpunkter med hänvisning till Filminstitutets handlingsfrihet och att undvika ministerstyre. Nu när det ska fattas beslut om presstöd för vår tidning, är du inte precis nödbedd att kommentera. Hur kommer det sig att du har så dubbla måttstockar?

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.