En av Sveriges just nu största utmaningar är att skapa jobb åt dem som tidigare fanns inom Fas 3.
Människor som vill ha en meningsfull sysselsättning och ta steget mot en egen försörjning, men som sitter fast i väntan på åtgärder från regeringen.
Vi på Erikshjälpen och andra inom second hand-handel har upparbetade rutiner och är vana vid att ta emot oerfaren arbetskraft. Vi finns här, en hel bransch villig att hjälpa till, redo att vara en del av lösningen på regeringen – och landets – problem.
Men vi utestängs. Och vi förstår verkligen inte varför.
Inför förra valet lovade Socialdemokraterna att avskaffa Fas 3, för att, som Ylva Johansson (S) själv sa 2012: ”Återvändsgränden Fas 3 måste avskaffas och ersättas med riktiga jobb eller utbildning. Vi kan aldrig acceptera regeringens uppgivenhet.”
S vann valet och Fas 3 skulle ersättas med 20 000 nya extratjänster inom offentlig verksamhet, näringslivet och den ideella sektorn till år 2020.
Men att skaka fram tjänsterna visade sig vara svårt.
I juni i år hade hittills bara 3600 av extratjänsterna skapats. Vid senaste årsskiftet fick Arbetsförmedlingen lämna tillbaka flera miljarder kronor till statskassan, sedan man misslyckats att ta fram tillräckligt många tjänster.
Regeringen har tillsatt en halv miljard kronor för att flera tusen extratjänster ska skapas detta år. Merparten ska tas fram inom kommunerna, Göteborg fick beting på 334 extratjänster och Malmö 197.
Det här är för oss ofattbart.
Bara vi på Erikshjälpen skulle, i princip, i morgon dag kunna ta emot tusen personer i våra second hand-butiker. Lika många som regeringen vill att alla landsting, Göteborgs stad och Malmö ska klara av tillsammans!
Men vi får inte.
Den 1 juli öppnades möjligheten att anställa personal inom ramen för extratjänster ibland annat i kulturell verksamhet, trossamfund och ideella föreningar inom social hjälpverksamhet.
Erikshjälpen och många andra organisationer sträckte på ryggen och började planera för att bidra med en rejäl insats. Det var bara ett problem.
I det finstilta framgick att extratjänster inte kan bli aktuella i ideella föreningar som bedriver ”ekonomisk verksamhet” och Ylva Johansson (S) förklarade i intervjuer att detta innefattade ideell second hand-verksamhet.
Det är här allt blir snurrigt. Vid årsskiftet 2015/2016 genomfördes en lagändring där organisationer som bedriver ideell second hand-försäljning befriades från kravet att betala och redovisa moms, till skillnad från annan ekonomisk verksamhet.
Regeringens argument för särställningen var den stora samhällsnyttan och de var till och med beredda att utmana EU:s momsregler för att säkerställa att denna typ av samhällsnyttig verksamhet kan fortsätta.
När ideell second hand nu utestängs från möjligheten att bidra med extratjänster till nyanlända och långtidsarbetslösa har regeringen plötsligt vänt helt.
För oss är detta en obegriplig tankevurpa. Man får känslan av att regeringen nästan inte vill lösa detta – eller att man hellre misslyckas än krokar arm med den ideella sektorn.
Ylva Johansson, ni har satt upp målsättningar som ni inte klarar av att nå. Här står vi med utsträckta armar och undrar: Varför får vi inte hjälpa till?
Fas 3 är borta men människorna finns kvar. Hundratusentals personer väntar på att få chansen till praktik och arbete. Vi säger som du gjorde 2012 Ylva Johansson:
Vi kan inte acceptera regeringens uppgivenhet!