I veckan samlas personer med makt och inflytande på Gotland under Almedalsveckan. Samtidigt som politiker och makthavare åker till Visby för att diskutera politik, håller det dödliga våldet på att koppla ett allt hårdare grepp om samhället.

Enbart häromdagen skedde tre skjutningar i Sollentuna, Järfälla och Blackeberg i Stockholmsregionen där två personer dödades och två skadades.

Tyvärr är det ingen isolerad händelse utan vi har de senaste åren tvingats uppleva ett allt råare våld som dessutom drabbar allt fler.

Upprepade skottlossningar har följts av en kraftig ökning av antalet sprängningar. Våldet förändrar Sverige och utmanar människors tilltro till hela samhällskontraktet.

Samtidigt har polisen i samband med skjutningar spärrat av ingången till akutmottagningen på Karolinska universitetssjukhusets och förstärkt bevakningen för att man fruktar för säkerheten för både patienter och personal.

Polisen beskriver situationen som ”bisarr”. Till det finns en överhängande risk för hämndaktioner. Tyvärr är det så Sverige ser ut 2019.

Samtidigt väljer regeringen nu att utöka polisens uppdrag till att avvisa rökare på uteserveringar, vilket riskerar att bli ett tidskrävande arbete som tar resurser i anspråk.

Rökning är ett stort samhällsproblem och det är viktigt att föra en restriktiv politik. Samtidigt handlar politik ytterst om att prioritera med begränsade resurser. Att ge polisen i uppdrag att lägga tid och kraft på att avvisa rökare samtidigt som myndigheten lider av resursbrist och det skjuts närmast dagligen på allmänna platser, är symptom på en regering som har tappat kontrollen.

För att tala klarspråk: Det måste vara slut med att prioritera annat och missköta statens kärnuppgifter. Det hotar fundamentalt uppfattningen hos vanliga skötsamma människor om samhällskontraktet och statens möjlighet att värna trygghet och säkerhet.

Gängkriminaliteten måste stoppas och skjutningarna upphöra. För att uppnå det krävs politisk handlingskraft. Dubbla straff för personer som begår brott i gängmiljöer, särskilda visitationszoner där polisen ges utökade befogenheter att kunna söka efter vapen, sänkt gräns för obligatorisk häktning från två till ett år och skärpta straff för narkotikaförsäljning och vapenbrott är några av våra förslag.

Socialtjänsten behöver reformeras för att stoppa gängens tillväxt och reglerna för villkorlig frigivning ska skärpas.

Men det krävs också en förstärkning av polisen. Det handlar om att det dels måste bli fler poliser, dels mer attraktivt att bli polis och stanna kvar i yrket. Vår riktade lönesatsning skulle fullt utbyggd ge Sveriges poliser i genomsnitt 3 000 kronor mer i lön varje månad och vara viktigt för att nå målet om 10 000 fler polisanställda fram till 2024.

Tyvärr har regeringen hittills varit oförmögen att leverera de åtgärder som behövs för att vända utvecklingen med den växande gängkriminaliteten.

Nu behövs handlingskraft och rätt prioriteringar om vi ska få ett stopp på gängens spräng- och skjutvapenvåld.

I det allvarliga läge Sverige och Stockholm befinner sig i kräver vi att regeringen agerar och möter upp oss i våra satsningar på polisen. För inte kan det väl vara viktigare för Socialdemokraterna att jaga röken från en cigarett än röken från pipan på ett automatvapen?