SVT har nyligen rapporterat om det statliga tandvårdsstödet och hur tandläkare genom felaktig rapportering till Försäkringskassan lurar till sig pengar som betalas av oss alla genom skatten.
Att det, som inslaget i nyhetssändningen gör gällande, skulle vara ”riskfritt” att fuska eftersom kontrollsystemen är undermåliga vill vi dock inte hålla med om.
För att det inte ska bli alltför dyrt för en enskild person att få tandvård, subventionerar staten en del av kostnaden, enligt en förutbestämd referensprislista.
Det statliga tandvårdsstödet betalas ut till tandläkaren/vårdgivaren, efter att hen rapporterat in vilka behandlingar som genomförts.
Enligt den senaste rapporten Försäkringskassan gjort kring tandvårdsstödet (från 2015) så är mellan 2 och 3,5 procent av de utbetalningar som görs felaktiga.
Även om det är en mycket liten del av de dryga fem miljarderna Försäkringskassan betalar ut i statligt tandvårdsstöd, och den absoluta majoriteten av vårdgivarna är seriösa och gör rätt för sig, så blir det väldigt mycket pengar – mer än 100 miljoner kronor per år.
En del av dessa felaktiga utbetalningar beror på rent slarv eller okunskap från vårdgivarna. En del beror på att några tar tillfället i akt att ”överrapportera” för att kunna få ut extra.
Ytterligare andra är ute efter att systematiskt mjölka systemet på pengar, aktörer som dessutom i vissa fall bedöms ha kopplingar till organiserad brottslighet.
Hur stor del som är vad är mycket svårt att veta.
Att stävja missbruket av försäkringen är ett delat ansvar mellan flera aktörer: branschen/vårdgivarna själva (som är skyldiga att rapportera in korrekta uppgifter om vilka behandlingar som utförts), Inspektionen för vård och omsorg (som är ansvarig tillsynsmyndighet och prövar tillstånd för vårdgivare), Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (som avgör vilka åtgärder som är ersättningsberättigade och under vilka villkor) och Polisen (som har i uppgift att utreda de ärenden som polisanmäls) är några av aktörerna.
Försäkringskassans uppgift är att se till att rätt ersättning betalas ut till rätt vårdgivare, och att ha kontrollsystem som stävjar brottsligt nyttjande.
Försäkringskassan gör idag färre kontroller än tidigare. Men det betyder inte att kontrollsystemet är sämre, utan att de kontroller som görs är mer riktade mot de vårdgivare som begår systematiska fel. Erfarenhet visar att riktade kontroller ofta är mer effektiva än bredare, mer slumpartade kontroller. Kontrollsystemet idag består av både automatiska och riktade kontroller.
Det betyder inte att vi inte kan göra mer.
Vi behöver bli bättre på att göra det enklare att göra rätt från början. Vi behöver även blir bättre på att polisanmäla när vi misstänker brott. Vi har sedan 1 juli 2017 också stöd i lagstiftningen att neka anslutning för vårdgivare som inte uppfyller kraven.
Försäkringskassan jobbar nu med fem fokusområden:
1. Hjälpa patienten att förstå sina rättigheter: Alla patienter ska kunna se aktuellt högkostnadsskydd på Mina Sidor. De kommer också få årliga utskick med hur mycket de har använt av försäkringen.
2. Införa kontroll före utbetalning: Kontroll ska ske före och inte efter utbetalning.
3. Rikta om kontrollarbetet: Kontrollerna ska vara inriktade på vårdgivare som gör mycket fel.
4. Informera och stötta tandvårdsbranschen: Kommunikationen med branschen ska utvecklas så att vi gemensamt jobbar för att det ska bli rätt.
5. Löpande mäta och följa upp: Årliga kontroller med analyser och rapporter om hur omfattande de felaktiga utbetalningarna kommer att införas så att vi får en bättre kunskap om dem.
Men hur väl Försäkringskassan än bygger sina kontrollsystem, så måste alla i kedjan ta sitt ansvar för att missbruket av det statliga tandvårdsstödet ska stävjas.
IVO måste bli snabbare att utreda och vidta sanktioner som indragna tillstånd för de som upptäcks. Polisen måste också se till att anmälda fall inte blir liggande. Branschen själv måste tar ett större ansvar för att minska slarv och misstag inom systemet.
Och framför allt måste varje enskild tandläkare ta ett eget ansvar för att ta reda på regelverket, och hålla sig till det.
Att se till att våra gemensamma skattepengar går till tandvård och inget annat är ett arbete vi måste göra tillsammans.