Ända sedan det ukrainska upproret startade i november har trenden varit tydlig: Liberaler och etablerad media i väst har undvikit att tala om det stora inslaget av fascister i protesterna på Självständighetstorget, medan den ryska propagandaapparaten inte velat tala om någonting annat. Mittemellan har de stått som försökt varna för vad som kunde komma att hända om de högerradikala krafterna i upproret skulle få ökad makt.

I dag vet vi. Det nationalsocialistiska partiet Svoboda, med utmärkt goda kontakter med bland andra det ideologiskt närstående Svenskarnas parti, har tre ministerposter i regeringen, däribland vice premiärminister.

Riksåklagaren tillhör även han Svoboda. Sekreteraren i Nationella säkerhetsrådet var med och grundade Svoboda – men på den tiden hette de Ukrainas socialnationella parti.

I dag kan vi fortfarande höra etablerade medier försöka tona ner Svobodas betydelse. På tisdagen kunde exempelvis DN:s läsare mötas av lugnande ord från tidningens reporter Juan Flores: Svoboda är ungefär som Sverigedemokraterna, och förresten har de inte så stort inflytande. Och de flesta ukrainare som deltagit i protesterna är ändå inte fascister.

Förutom att tanken på tre ministrar från SD i en svensk regering inte direkt känns lugnande, så är det andra påståendet, det om vanligt folk som deltog i protesterna, förvisso sant – men inte relevant.

Vad majoriteten har för partisympatier är i en upprorssituation som den i Ukraina mindre viktigt än vilken grupp som kan gripa initiativet och därmed makten.

Det kunde Svoboda, men i än högre grad har den militanta Högra sektorn gjort det. Högra sektorn är en sammanslutning av mindre högerradikala grupper som utgjort ryggraden i upprorets självförsvarsstyrkor sedan i januari. Självfösvarsstyrkornas insats mot Viktor Janukovitjs kravallpolis under de sista våldsamma dagarna innan presidenten flydde kan inte överskattas.

I kraft av detta står de i dag med hjältestatus bland anhängarna till upproret, och dessutom med något ännu mer värdefullt: Kontrollen över gatorna. Kiev, med sina 2,8 miljoner invånare, saknar sedan Janukovitjs flykt en vanlig polis. Upprätthållandet av ordningen har överlåtits till frikårer som, även om de inte till sista man består av fascister, kontrolleras av Högra sektorn. Det är i denna verksamhet även en mindre grupp svenska nazister deltar.

Det handlar just nu av allt att döma inte om något fullkomligt nazistiskt skräckvälde – även om flera socialistiska organisationer redan attackerats brutalt – utan om en högerradikal organisation som målmedvetet arbetar på att befästa sitt de facto våldsmonopol för att kunna bli den nya reguljära polisstyrkan.

När Vladimir Putin talar om den ryska militära aggressionen som något slags antifascistisk kamp ljuger han naturligtvis – Putin bryr sig inte om fascister så länge fascisterna stöder Putin.

Men när liberaler och etablerad media i bland annat Sverige väljer att bortse från vilka som faktiskt kontrollerar gatorna, samtidigt som USA och IMF häller pengar på en regering med betydande nazistrepresentation, bäddar man för att högerradikala som alltså är nära vänner till svenska nazister får ännu större inflytande i Ukraina.