Vi står inför ett avgörande beslut i Sveriges Riksdag när parlamentet den 18 juni ska rösta om ett lagförslag om inskränkt strejkrätt i vårt land. Om riksdagsmajoriteten röstar ja får det ödesdigra konsekvenser för både fackföreningsrörelsen och löntagarna.

Strejk har varit ett av arbetarklassens viktigaste vapen sedan industrialismens genombrott och utan denna demokratiska rättighet kommer arbetarrörelsens kamp för rimliga löner och mänskliga villkor att gå förlorad.

Från Sundsvallsstrejken 1879, via Norbergstrejken, Storstrejken, Gruvarbetarstrejken, Skogsarbetarstrejken och många därtill. Och tror någon att Hamnarbetarförbundet skulle ha fått eget avtal om inte strejkvapnet funnits med i bilden?

En del av dessa strejker har kallats vilda, men ingen strejkar för nöjes skull, en strejk innebär stora påfrestningar både för den enskilde och kollektivet. Man går i strejk för att hävda både sitt arbetes värde och själva människovärdet.

Det nu framförda lagförslaget innebär stora inskränkningar i strejkrätten, men för arbetsgivarsidan inga inskränkningar alls, tvärtom: Etablering av så kallade gula fack som styrs av arbetsköparna och konkurrerar med de traditionella fackförbunden.

Dessutom det som kallas avtalsshopping, vilket betyder att företagen kan välja den billigare lönevarianten.

Att ett förslag om beskuren strejkrätt kan komma från socialdemokratiskt håll, med partiets nära förhållande till LO, är minst sagt bedrövligt.

Det är dessutom den 2 maj som sossarna planerar att lämna in sin proposition. Man kommer alltså att demonstrera arbetarnas rättigheter ena dagen för att nästa dag lämna in ett förslag om inskränkt strejkrätt!

Om nu inte de S-märkta topparna i parti och fackföreningsrörelse sätter ner foten måste någon annan göra det.

Fackklubbarna protesterar, en sakkunnig arbetsrättsjurist och tidigare LO-TCO-utredare, Kurt Junesjö, säger:

”Låt oss en gång för alla avliva myten om att parternas förslag om inskränkt strejkrätt skulle vara ’mindre dåligt’ än det som Socialdemokraterna tog fram i sin utredning.”

När en kapitalistkoloss som Amazon hotar att sänka sin slagskuggas nät över Sverige – med egna fackförbund och egna avtal med dessa – är det hög tid att mobilisera. I Sverige reglerar ännu kollektivavtalen lönesättningen, men hur längre till?

Nu eller aldrig gäller det för Vänsterpartiet att tillsammans med alla fackligt engagerade och olika organisationer att säga blankt nej till inskränkningen av strejkrätten.

Det är Socialdemokraterna med Ylva Johansson i spetsen som håller på att gräva sin egen grav, men det är vi som visar att arbetarrörelsen fortfarande lever och kämpar – och vi måste förmå Socialdemokraterna att dra tillbaka sitt lagförslag.

Men om inget annat hjälper måste Vänsterpartiet rikta misstroende mot den socialdemokratiskt ledda regeringen.

Gränsen är nådd, på andra sidan väntar stupet.